Mitt första studieår

Mitt första studieår som socionomstuderande har kommit till sitt slut. Jag fylls av en känsla av både lättnad och av glädje. Jag är lättad över att skolåret tagit slut och att sommarlovet har börjat. Jag är glad att jag känner att jag behöver sommarlov. Jag känner att jag blivit tillräckligt utmanad och så pass pressad av studierna att ett sommarlov känns välförtjänt. Jag känner glädje för att jag efter att ha avslutat mitt första år av socionomstudier kan konstatera att jag valt rätt utbildning. Jag har gång på gång under skolåret fått bekräftat att jag valt rätt. Tur det!

Jag sökte till socionomutbildningen för att jag visste att jag vill jobba med människor. Men för att vara ärlig så hade jag ingen aning om vad en socionom gör. Det hade gjorts klart för mig att en socionom inte är en socialarbetare och jag visste också att socionomer kan jobba på dagis. Det var med iver och förvirring som jag gick mina första kurser. Jag kände att jag inte fick grepp om vad socialpedagogik innebär eller vad en socionom jobbar med. Varje gång som jag kände att jag började förstå så gick jag på en till förelesning bara för att konstatera att jag inte har en aning. Men jag var jätte intresserad av ämnen vi läste redan från början. PBL var ett nytt koncept för mig och i början var jag rätt förvirrad. Jag var som tur inte den enda. Det tog mig en tid att förstå PBL-processen. Arbete i basgrupp har visat sig vara ett jättebra sätt för mig att lära mig. Jag måste medge att jag i slutet av första studieåret inte ännu heller riktigt förstår hur jag skall gå till väga då jag skall göra tillämpning under en PBL-examination. Jag har suttit med mina papper framför mig under examinationer och greppats av panik då jag insett att jag inte vet hur jag skall fortsätta. Jag måste också medge att jag ännu heller inte kan förklara vad socialpedagogik är. Som tur har jag lite studietid kvar för att både lära mig att tillämpa och att definiera socialpedagogik.

/Emmi