Tankar om jämställdhet

I dagens Hbl kan vi läsa artikeln om kvinnor som hoppar av karriären för att ta tillbaks kontrollen. Jag hör själv till dem. Jag satt inte på en toppost, utan jobbade som mellanchef. Men känslan av att det sitter chefer i ett annat rum och bestämmer över vad jag skall göra i framtiden och hur jag skall utvecklas utan att bolla det med mig var ohållbart för min egen utveckling. Kvinnorna som hoppar av från makten och skapar sina egna företag vill ha kontroll över sin tid för att kunna skapa en bra balans mellan arbete och fritid och genom det ha makt och framgång, för den drivkraften försvinner nog inte i första taget och den kraften behövs starkt som egenföretagare.
Men vi skall komma ihåg att en stor del av businessvärlden är en värld uppbyggd av män och baserar sig på den manliga hierarkin. Det betyder också att kvinnor ännu måste anpassa sig till de värderingar som råder och det är väl också mycket de värderingarna och de inbyggda mönstren som gör att kvinnor inte sedan tycker att det är värt att få en hög lön och mycket makt eftersom man också måste offra så mycket av sin fritid och sitt liv.
Det har snurrat på sociala medier en artikel som lyfter fram vad personer på sin dödsbädd ångrar mest. De som hade haft en sprikrak karriär ångrar att de inte har spenderat mer tid med familjen. Kanske det är här som kvinnor inte sedan sist och slutligen är så drivna så att dom ser att det är värt att satsa hela sitt liv på att skapa karriär, makt och pengar inom ett bolag som någon annan äger och driver?
Men måste samhället vara uppbyggt så att då du har makt och får hög lön så betyder det att du skall dedikera hela ditt liv till arbetet och så gott som skippa alla dina vänner för att hinna med din familj? Eller är det bättre att helt välja bort familj? Jag tror inte det? Men varför har det blivit så? Är man sämre på att leda ett börsnoterat företag, ett politiskt parti etc. ifall man också satsar på vänner och familj? Fler och fler män börjar också välja bort karriär till förmån för familj så som tex. Petteri Orpo som inte ställde upp i ordförandekampen för Samlingspartiet eftersom han visste att som statsminister tar det normala livet slut.
Men det är oroväckande om trenden fortsätter där färre och färre kvinnor finns i ledande positioner pga. arbetsklimatet. Just när kvinnorna börjar få lite plats i företagen och också börjar lyftas fram i media. Jag hoppas att männen och generation Y med sin väldigt annorlunda syn på hur man fungerar i arbetslivet hakar på denna trend vilket gör att vi får en förändrar arbetskultur som inte är lika hierarkisk och lineär. Jag tror också på att det i mänskor i ledande ställning bor starka entreprenörer och ifall man ger dem mer svängrum och mer kontroll över sin egen arbetsbild i balans till sin fritid så ger de tillbaks till företaget genom att skapa större framgång och nya innovativa idéer.

Att hoppa från en trygg och kontrollerad arbetsplats till en företagares och entreprenörs vardag är en fantastisk känsla där gränsen mellan arbete och fritid suddas ut. Du lever i symbios med din passion som du jobbar med och för. Entreprenörens vardag är också fylld av enorma utmaningar framförallt ur ett jämställdhetsperspektiv. Jag kom från en arbetsplats (YLE) som jag upplevde som väldigt jämställd där jag upplevde att man såg till kompetens och inte till kön eller från vilken region man kommer ifrån. Jag hoppade ut till en verklighet där jag hela tiden gör val utgående från att jag är verksam från Vasa och att jag är kvinna under 40 år i en bransch som skiljer sig från det normala. Under den senaste tiden har jag sett två stora hinder för min ambition att utveckla produktionsbolaget Jokowski. Att synas och jobba inom ring III är en utmaning för alla dem som inte själva bor i huvudstadsregionen. Eftersom kretsarna innanför ring III är så små och man gärna anlitar varandra så måste de som är verksamma utanför ring III jobba dubbelt så hårt för att bevisa vem man är och vad man kan. Som kvinna är det dessutom svårt att erhålla ett gängse pris för de tjänster jag erbjuder. Jag får klappen på axeln och lilla vän blicken “du måste förstå att det är ekonomisk kris”. Men jag tror inte på den ekonomiska krisen då en man med samma erfarenhet eller mindre och i samma ålder kan erhålla ett högre pris för samma tjänster som jag erbjuder. Nåja, det här är samma gamla visa som hela tiden dras och det är synd att den ännu skall behöva sjungas.
Jag hoppas att vi snart inte skall se på kön eller etniskt ursprung i arbetslivet, utan på kompetens där alla mänskor tas i beaktande. Det positiva är att i den andra branschen var jag verkar musikinstrumentbranschen, eller mer exakt den internationella marknaden för elbasar som är en ganska homogen bransch med stark manlig dominans så handlar det inte om vem du är eller om du har bröst eller inte. Det handlar om vad du kan och hur bra du är på att spela bas, prata bas, prata musik och röra dig i kretsarna. Marknaden för elbasar är nördarnas gäng och det är kanske där vi har framtiden. Att nördarna visar vägen för hur man jobbar utgående från kompetens och intresse inte utgående från etnicitet, kön eller hemliga nätverk.

Den största förhoppningen om ett jämställt samhälle sätter jag på er som studerar. Ni kan redan nu under er studietid programmera om er. Då ni ordnar seminarier, söker samarbetspartners, ber om gästföreläsare etc. kan ni tänka utanför de invanda ramarna med att bjuda in vita män i 20-40 års åldern. Ni kan istället ta en extra runda och kolla ifall det finns bra personer som inte hör till det normala. Då ni bjuder in mänskor som överraskar så kan ni också få överraskande ny input och lära er saker från nya synvinklar. På samma gång lär ni er tänka mer kreativt och breddar ert synfält plus att ni gör ett bra grundarbete för ett mera jämställt tänkande inom den bransch som ni fungerar i och på så sätt skapar ni bättre förutsättningar för att ni och era kompisar enklare skall få jobb i framtiden.