I en liten bil någonstans i Afrika

Vi sitter hopklämda i baksätet på en liten bil och susar fram genom den förhållandevis kalla natten. De senaste dagarna har tydligen varit lite kyligare även om det är vår nu och träden står i blom. Om ett par månader kommer hettan att vara olidlig. På båda sidor om bilen breder gatlyktorna ut sig och formar ett nätverk av ljusprickar. Det är omöjligt att hitta ett mörkt område, hur stor är den här staden egentligen?

Kvinnan som hämtat oss från flygfältet i Johannesburg berättar att hon blev stoppad av polisen på vägen dit för att hon talade i telefon medan hon körde. Som tur var klarade hon sig ur knipan genom att muta dem med 50 rand. (En struntsumma i euro). Hon kör gladeligen mot rött i var och varannan korsning men just nu är jag för trött för att ens orka vara rädd. Efter att ha varit vaken i 21 timmar och tillbringat cirka 13 av de timmarna på ett flygplan så börjar krafterna sakteligen att sina. Hon säger något åt oss på en engelska som låter precis så som jag föreställt mig att den ska göra här i de sydligaste delarna av Afrika. Ingen av oss förstår vad hon menar så vi skrattar bara artigt och håller med. När vi kommer fram till huset där vi ska bo orkar vi inte bry oss om varken det te eller kaffe som vi blivit tilldelade. Vi är helt enkelt för trötta.

Innan jag stupar i säng hinner jag tänka “jag är verkligen på andra sidan jordklotet nu, det här är helt obegripligt”. Sedan somnar jag som en stock.

/Michaela Rosenback