Rehabilitering på distans

Thomas Hellstén, lektor i fysioterapi, Arcada, thomas.hellsten@arcada.fi
Jonas Tana, lektor i vårdutveckling, Arcada, jonas.tana@arcada.fi
Ira Jeglinsky-Kankainen, överlärare i rehabilitering, Arcada, ira.jeglinsky-kankainen@arcada.fi

Rehabiliteringstjänsterna utvecklas i dagens samhälle konstant, och digitaliseringen har öppnat nya möjligheter för yrkespersonal att kommunicera och vara i kontakt med klienter. I dag behöver inte yrkespersonalen och klienterna vara i samma utrymme för att i realtid kunna handleda  klienterna. Detta kan utföras i digitala rum med hjälp av olika teknologiska lösningar och då talar man om distansrehabilitering som kan både förenkla och effektivera rehabiliteringsprocesserna.

Distansrehabilitering

Hela social- och hälsovårdssektorn genomgår för tillfället en innovationsprocess för att förbättra effektiviteten av hälsovården, och distansrehabiliteringen är en del av denna process (van Egmond et al 2018). Distansrehabilitering kan definieras som en målinriktad användning av olika teknologiska lösningar, som smarttelefoner, surfplattor eller bärbara datorer, för att möjliggöra rehabilitering på distans. Distansrehabiliteringen är ledd av en yrkesperson, t.ex. en fysioterapeut och terapin har en början och ett slut, likt övriga rehabiliteringsprocesser. (Salminen et al 2016) Distansrehabiliteringen kan likt traditionell rehabilitering innehålla bedömning, observation, handledning och konsultering, och följer samma struktur som traditionell fysioterapeutisk mottagning, där terapeuten träffar klienten ansikte mot ansikte (Richmond 2017). Till skillnad från traditionell rehabilitering utförs distansrehabiliteringen så att klienten och terapeuten är fysiskt i olika rum och kommunicerar med hjälp av en teknologisk lösning (Russel 2009).

Distansrehabiliteringen kan delas in i två olika kategorier: realtidsmetoder och metoder som inte är bundna till tid eller plats (Keck & Doarn 2014). Distansrehabilitering i realtid betyder att klienten och terapeuten är i kontakt med varandra med hjälp av distansteknologi i realtid. Det kan t.ex. gälla en uppföljning av rehabiliteringen med hjälp av smarttelefon eller videokonferens med en dator. Terapeuten kan i realtid från en datorskärm med hjälp av ljud och bild följa med hur klienten utför sina terapeutiska övningar hemma. I ett sådant fall använder terapeuten och klienten ett gemensamt kommunikationsverktyg och ser samma bild från sin egen skärm. Denna form av distansrehabilitering kan utföras individuellt mellan terapeuten och klienten eller som gruppterapi beroende på den använda teknologin. (Salminen et al 2016)

Distansrehabilitering som innehåller terapiformer i både realtid och terapiformer som inte är bundna till plats eller tid kallas för blandmodell. I blandmodellen är terapeuten i kontakt med klienten i realtid, t. ex. med hjälp av en videokonferens, varefter terapeuten skickar de terapeutiska övningarna åt klienten som kan fortsätta på egen hand. I blandmodellen kan man även kombinera den traditionella terapimodellen, där klienten och terapeuten är i samma fysiska rum med distansrehabilitering och denna form är mycket vanlig inom rehabilitering. Inom fysio- och ergoterapi är blandmodellen ofta även kombinerad med virtuell verklighet (VR) eller andra teknologiska lösningar som t.ex. datorseende. Datorseende används t.ex. vid kroppskontrollsövningar som kan utförs med hjälp av Xbox Kinect spelprogram. (Salminen et al 2016)

Erikssons forskargrupp utredde  genom intervju klienters upplevelse av distansrehabilitering och det kunde konstateras att klienterna tyckte distansrehabiliteringen är ett tillägg till den traditionella fysioterapin, men att kontakten som man får vid den så kallade ansikte-mot-ansikte terapin inte kan ersättas med denna modell. (Eriksson et al 2011). Resultaten visar  hur viktigt det är att notera att interaktion, bemötande och regelbunden dialog är viktig också inom distansrehabiliteringen (Koivunen 2017).

Under de senaste åren har distansrehabiliteringen tagit stora framsteg och en fördel för klienten är att hen inte behöver färdas till terapin, vilket sparar klientens tid och kostnad. Klienten kan även bestämma när hen gör t.ex. sina terapeutiska övningar vilket gör det  lättare att implementera övningarna till de dagliga aktiviteterna. Terapi som utförs med hjälp av distansrehabilitering har visat sig kunna förbättra livskvaliteten och är på många vis mer fördelaktig för klienten. (van Egmond et al 2018) Även kostnaderna för teknologins hård- och mjukvara har sjunkit och en ökad hastighet i telekommunikation (4G) har en positiv effekt på användningen av distansrehabiliteringen (Levy 2015).

Trots att distansrehabilitering har flera fördelar, finns det även utmaningar gällande tekniken mellan klienten och terapeuten. Problem kan uppstå om någondera parten inte är van att kommunicera över nätet,  eller inte fått handledning gällande tekniken. Speciellt äldre klienter kan ha svårt med tekniken eller att se sig själv via en tv skärm. För en lyckad rehabilitering har det  visat sig vara viktigt att snabbt kunna lösa de tekniska problemen som eventuellt kan uppstå. (Salminen et al 2016)

Hur fortsätter vi?

En ny intressant innovation inom telerehabilitering är datorseende som kan analysera en klients rörelse automatiskt utan att behöva använda sig av så kallade markörer eller laboratorieutrustning. (Coyler et al 2018). Tidigare har man varit tvungen att använda sig av ett flertal markörer som placeras på kroppen och kameror för att kunna göra denna analys som t.ex. är fallet med det väl etablerade programmet Vicon som kräver sex kameror och 39 markörer (McGroarty et al 2015). Med hjälp av den nya tekniken inom datorseende kan analysen göras på distans hemma utan långa förberedelser (Coyler et al 2018).

Arcada är med i denna innovationsprocess inom telerehabiliteringen, och har som mål att utveckla en produkt som använder sig av markörfritt datorseende till stöd för klienter i rehabiliteringsprocessen. I detta utvecklingsprojekt samarbetar såväl utbildningspersonal som studenter inom olika utbildningsprogram.

Även om man använder sig av olika teknologiska lösningar i rehabilitering så är det viktigt att komma ihåg att en rehabiliteringsintervention alltid är handledd av en terapeut som stöder klienten i hens rehabiliteringsprocess (Salminen et al 2016).

 

Källor

Colyer, S.L., Evans, M., Cosker, D.P. and Salo, A.I., 2018. A review of the evolution of vision-based motion analysis and the integration of advanced computer vision methods towards developing a markerless system. Sports medicine-open, 4(1), p.24.

Eriksson, L., Lindström, B. and Ekenberg, L., 2011. Patients’ experiences of telerehabilitation at home after shoulder joint replacement. Journal of telemedicine and telecare, 17(1), pp.25-30.

Keck, C.S. and Doarn, C.R., 2014. Telehealth technology applications in speech-language pathology. Telemedicine and e-Health, 20(7), pp.653-659.

Koivunen K., 2017 Asiakas- tai ihmislähtöisyys – tasavertaisuutta ja vastavuoroisuutta ammattilaisten ja palvelun käyttäjien kanssa. ePookki, Oulun ammattikorkeakoulun kehittämistyön julkaisut, ISSN 1798-2022.

Levy, C.E., Silverman, E., Jia, H., Geiss, M. and Omura, D., 2015. Effects of physical therapy delivery via home video telerehabilitation on functional and health-related quality of life outcomes. Journal of Rehabilitation Research & Development, 52(3), pp.361-370.

McGroarty, M., Giblin, S., Meldrum, D. and Wetterling, F., 2015. Accuracy Of A Low-Cost Novel Computer-Vision Dynamic Movement Assessment: Potential Limitations And Future Directions. International Archives of the Photogrammetry, Remote Sensing & Spatial Information Sciences, 40.

Richmond T., Peterson C., Cason J.,  Towey M., Billings M., Abrahante Terell E., Lee A.,  Towey M.,Parmanto B., Saptono A., Cohn E., Brennan. D. 2017. Ameri-can telemedicine association´s principles for delivering telerehabilitation ser-vices. International journal of telerehabilitation: 9(2), pp.63-67

Russell, T.G., 2009. Telerehabilitation: a coming of age. Australian Journal of Physiotherapy, 55(1), pp.5-7.

Salminen, A.L., Hiekkala, S. and Stenberg, J.H., 2016. Etäkuntoutus. Juvenes Print, Tampere

Van Egmond, M.A., van der Schaaf, M., Vredeveld, T., Vollenbroek-Hutten, M.M.R., van Berge Henegouwen, M.I., Klinkenbijl, J.H.G. and Engelbert, R.H.H., 2018. Effectiveness of physiotherapy with telerehabilitation in surgical patients: a systematic review and meta-analysis. Physiotherapy, 104(3), pp.277-298.