Coachningens inverkan på stresshantering i kritiska lägen

Marcus Norrgård, sjukskötare HYH, E-mail: marcus.norrgård@arcada.fi
Eivor Wallinvirta, HVD, överlärare emerita, E-mail: eivor.wallinvirta@arcada.fi
Heikki Paakkonen, HVD, docent, överlärare, E-mail: heikki.paakkonen@arcada.fi

En vanlig dag på sjukhuset

För sjukskötaren på intensivvårdsavdelningen kan en alldeles vanlig förmiddag tillbringas hos en patient som till exempel befinner sig i slutskedet av sin rehabiliteringsfas efter något större kirurgiskt ingrepp.  Och precis under en diskussion tillsammans med patienten kring, låt säga, dennes tankar kring överflyttningen till en bäddavdelning, går larmet. I sjukhusets högtalarsystemet ekar larmsignalen och meddelandet Tehtävä nolla-nolla, Torni, kerros… ljuder upprepade gånger. Ett medicinskt nödläge har uppstått någonstans på sjukhuset. Inom ett par minuter befinner sig nödlägesgruppen, det vill säga sjukskötaren tillsammans med en annan kollega och en anestesi- eller intensivvårdsläkare, med all sin utrustning hos den nödställda. I bästa fall har de som givit larmet haft möjlighet att under den korta stunden kontakta nödlägesgruppen per telefon för att meddela vilket problemet är. Annars behöver en lägesbild omedelbart formas vid ankomsten. Är patienten livlös? Hotad luftväg? Har blodtrycket rasat? Varför, när, hur? Gruppen bearbetar en störtvåg av information och patientens öde avgörs inom loppet av några minuter. De krav som ställs på nödlägesgruppen är massiva och det är uppenbart att nödlägesgruppens medlemmar upplever olika grader av stress. Trots att denna typ av händelser är frekvent förekommande, har den akuta stressens inverkan på hälsovårdspersonalens prestationer i medicinska nödlägen undersökts i mycket liten utsträckning.

Denna bloggtext baserar sig på Marcus Norrgårds masterarbete. Syfte med studien var att kartlägga om coachningen i stresshantering som erbjöds intensivvårdsavdelningens personal hade inverkan på upplevelsen av stress under nödlägesgruppens uppdrag, och även om coachningen hade inverkan på de icke-tekniska färdigheterna. Informanterna utgjordes av sjukskötare verksamma inom nödlägesgruppen.

 

Stress, coachning och icke-tekniska färdigheter

Stress beskrivs av Lazarus (1999 s. 58ff) som ett tillstånd där individens egna resurser inte uppfyller omgivningens krav. Den kognitiva belastningen kan i situationen vara övermäktig, arbetsmiljöns förhållanden för betungande. Det har dessutom konstaterats att stress har en negativ inverkan på de icke-tekniska färdigheterna (Flin et al 2008 s. 175–178). De icke-tekniska färdigheterna beskrivs av Flin et al (2008 s. 1) som de kognitiva, sociala och personliga resurserna som kompletterar individens tekniska färdigheter. Genom att sörja för goda icke-tekniska färdigheter kan säkerheten och effektiviteten under uppdragen öka genom att sannolikheten för missöden, och därigenom riskerna för allvarliga fel, minskar (Flin et al. 2008 s. 13). För att förbättra stresståligheten kan olika former av mental träning tillämpas (Calitz 2018). Mental träning kan t.ex. vara olika avspännings- och koncentrationsövningar, samt övningar i mentala föreställningar som i det här fallet kunde handla om förberedelse inför nödlägessituationer.

Det finns mycket forskning kring stress och stresshantering för vårdpersonal. Mycket av forskningen handlar om vårdpersonalens arbetsbelastning, otydliga arbets- och beslutsprocesser, ledarskap och ansvarsfördelning samt om etisk samvetsstress och utmattning.  I studiens informationssökning kring den tidigare forskningen hittades endast en handfull artiklar som behandlade olika former av coachning för ökad stresstålighet i lägen som är jämförbara med de situationer som nödlägesgruppen ställs inför (Arnetz 2013; Calitz 2018). I coachningarna som beskrevs i den tidigare forskningen hade utbildaren en regelbunden, ofta veckovis, kontakt med deltagarna och coachningen förverkligades under deltagarnas arbetstid. Dessa två faktorer hade en avgörande inverkan på deltagarnas motivation och aktivitet.

 

Coachningprocessen och mätningar av dess inverkan

Coachningen i stresshantering förverkligades av en utomstående tredje part som en del av intensivvårdsavdelningens fortbildning. Det antagande som inledningsvis motiverade coachningen var att en förbättrad förmåga att möta stressfyllda situationer skulle ge upphov till förbättrade icke-tekniska färdigheter och därigenom leda till ett optimerande av nödlägesgruppens utförande av sina uppdrag. Studien beställdes av ifrågavarande universitetssjukhusintensivvårdsavdelning.

Ett kickofftillfälle under intensivvårdsavdelningens årliga fortbildningsdagar inledde den åtta veckor långa coachningen, som genomfördes som en självständig online-kurs där utbildaren erbjöd coachningens innehåll via sin webbsida i form av text, ljudinspelningar och korta filmsnuttar. Intensivvårdsavdelningens personal i sin helhet deltog i kickofftillfället då detta skedde under arbetstid och arbetsgivaren krävde närvaro. Online-delen, däremot, baserade sig långt på frivillighet och deltagarna skulle tillgodogöra sig coachningen under sin fritid. Arbetsgivaren ställde alltså under de påföljande åtta veckorna inga krav på deltagarna. Detta kom senare under studien att visa sig vara en avgörande faktor för det resultat som studien producerade.

För att undersöka coachningens inverkan formades studiens design så att en noll-nivå fastställdes under tre veckor innan coachningen. Efter att coachningen avslutats gjordes följande mätning, också denna gång under tre veckor. Omkring ett halvår efter att coachningen avslutats gjordes den sista tre-veckor långa mätningen. Alla mätningar gjordes genom att erbjuda informanterna en enkät som de skulle svara på varje gång de utfört ett uppdrag som en del av nödlägesgruppen. Enkäten krävde att informanterna på en VAS-skala (0 – 100) skulle bedöma nivån av sina upplevda beteenderelaterade, emotionella, somatiska och kognitiva stressymptom. På samma enkät skulle informanterna också bedöma olika icke-tekniska färdigheter på en skala mellan 1 och 4 utgående från ANTS-AP, som är ett mätverktyg speciellt framtaget för detta ändamål. ANTS-AP beaktar en rad olika element av de icke-tekniska färdigheterna grupperade i tre kategorier; situationsmedvetenhet, teamarbete och kommunikation samt uppgiftshantering (Rutherford 2017).

 

Coachning och meningsfullhet för en nödlägesgrupp

Utgående från vetskapen om att nödlägesgruppen genomför omkring 700 uppdrag varje år, förväntades enkäterna producera mellan 80 och 100 svar för varje period. För hela datainsamlingen förväntades alltså upp till 300 svar. Sammanlagt producerade enkäterna dock enbart 63 svar. Det enda statistiskt signifikanta resultatet var att en marginell förbättring av situationsmedvetenheten gick att skönja. Antalet enkätsvar förblev lågt och informanternas aktivitet i coachningen inte nödvändigtvis fullständig. Därmed gick det inte genom denna uppföljande undersökning att påvisa om coachning i stresshantering har en inverkan på den upplevda stressen under nödlägesgruppens uppdrag eller om detta har en inverkan på de icke-tekniska färdigheterna.

En mycket viktig iakttagelse gjordes dock efter att coachningen hade avslutats. Vid enstaka tillfällen uppstod det bland nödlägesgruppens medlemmar diskussioner gällande coachningen, och det antyddes emellanåt att coachningen inte nödvändigtvis hade genomförts på det sätt som utbildaren hade avsett. I själva verket framkom det att en del informanter inte alls hade deltagit i coachningens online-del. Detta föranledde behovet att närmare undersöka i vilken omfattning coachningen genomförts. En ny uppföljande enkät skapades och delades ut till informanterna. Av alla utdelade enkäter returnerades enbart sju stycken. Av dessa uppgav enbart en informant att den tillgodogjort sig coachningen i sin helhet. Fyra informanter uppgav att de delvis hade deltagit, medan två stycken meddelade att de inte alls deltagit i coachningens online-del.

Trots att studien inte lyckades presentera resultat som tillförlitligt kunde påvisa eller förkasta coachningens effekt på informanternas upplevelse av stress eller den eventuella inverkan detta skulle ha på de icke-tekniska färdigheterna, förblir ämnet av stort intresse. Den akuta stressen är påtaglig under – åtminstone en del av – de uppdrag nödlägesgruppen utför. Och trots att det inte i desto vidare utsträckning tidigare undersökts huruvida den akuta stressen inverkar negativt på utförande av uppdrag vid medicinska nödlägen, är det på basen av tvärprofessionella studier skäligt att anta att det också inom hälsovården innebär försämrade icke-tekniska färdigheter och därigenom ett hot mot patientsäkerheten. För att framgångsrikt genomföra en dylik coachning är det nödvändigt att arbetsgivaren bär sitt ansvar för sin personals utveckling och fortbildning till fullo genom att avsätta arbetstid för detta. Då en intervention (som strävar till att förbättra arbetstagarens förmåga att prestera i kritiska lägen) genomförs som en del i arbetsgivarens strävan till att utveckla kärnverksamheten är det inte rimligt att förutsätta att detta ska ske på deltagarnas fritid. Då patientsäkerheten är ett ledmotiv i dagens hälso- och sjukvård borde arbetsgivaren ha ett stort intresse i att vidta, och göra investeringar, i åtgärder som strävar till en effektivare och säkrare verksamhet.

 

Källor:

Arnetz, B., Arble, E., Backman, L., Lynch, A. & Lublin, A., 2013, Assessment of a pre-vention program for work-related stress among urban police officers. International Archives of Occupational and Environmental Health, 86(1), s. 79-88.

Calitz, C., 2018, Are Resilience Programs Effective?, American Journal of Health Promotion, 32(3), s. 822-826.

Flin, R., O’Connor, P. and Crichton, M., 2008, Safety at the Sharp End : A Guide to Non-Technical Skills, CRC Press, Florida.

Lazarus, R.S., 1999, Stress and emotion: a new synthesis. Springer Publishing Company Inc., New York.

Norrgård, M., 2020, Stresshantering i kritiska lägen. En uppföljande undersökning av coachning i stresshantering för universitetssjukhusets nödlägesgrupp (External link). Masterarbete, Avancerad klinisk vård. Arcada Yrkeshögskolan. Helsingfors.

Rutherford, J.S., 2017, Anaesthetic Non-Technical Skills for Anaesthetic Practitioners (ANTS-AP) [epost]: 19.11.2017.