Student Life
  • Bild: Pixabay

  • Bild: www.parorobots.com

  • Bild: Pixabay

Roboter inom framtidens hälsovård – En samling bloggtexter av masterstuderande.

June 24, 2019

Följande bloggtexter är skrivna av masterstuderande våren 2019 inom temat Digitalisering, och ingår i Arcadas och Novias gemensamma utbildningshelhet Hållbart ledarskap.

Robotar är de bästa vårdarna på hälsostationer och jourmottagningar
Cecilia Rönnblad

Vården blir dyrare, köerna längre, tillgängligheten sämre, vårdkedjorna allt mer bristfäl-liga och vi ser större skillnader i hälsotillståndet mellan olika socio-ekonomiska grupper (Henriksson 2016). Samtidigt är digitaliseringen och den artificiella intelligensen på intåg som däremot förväntas sänka arbetsintensiteten och frigöra resurser (Kommunarbetsgi-varna 2017). 2017 har den artificiella intelligensen även visat sig vara noggrannare än en dermatolog när en bild av hudcancer skulle analyseras (Algoz & Mussa 2018).

Min framtidsvision

Min vision är att ha en hemsida där vi loggar in med nätbankskoder och inleder vårdpro-cessen från våra egna hem. Initieringen har låg tröskel och hemsidan är tillgänglig för alla dygnet runt. Hemsidan är uppbyggd på artificiell intelligens och frågar samma frågor som skulle frågas på en mottagning, svarar på frågor, ger råd och om vidare vård krävs går det vidare till online tidsbokning och/eller hänvisning till närmaste hälsostation. På hälsostat-ionen möts man av en robot där man loggar in i samma program med streckkoden från körkortet eller kelakortet och blir vidare dirigerad till ett robotiserat mottagningsrum, sjukskötare eller läkare. Alla vårdare har tillgång till det som fyllts i på hemsidan så pati-enten inte behöver upprepa samma svar och vården kan fortsätta där roboten slutat. I det robotiserade mottagningsrummet kan man lämna prover för snabbtest som t.ex. urinprov och CRP. Om e-recept behövs för en mindre komplicerad diagnos kan roboten skriva receptet och patienten kan gå hem. Vid mera komplicerade diagnoser eller undersök-ningar skickas patienten vidare till laboratoriet, sjukskötaren, läkaren eller specialiserade sjukvårdstjänster. Patienten lämnas inte för att själv söka ny kontakt till ett annat vård-ställe utan får alltid en ny tid om vården inte ges omedelbart.

Möjligheter och utmaningar

Utgångspunkten är att allt som går att definiera går att programmera. Digitalisering och automatiseringen medför självklart risker och gör att yrken försvinner men det ska ändå inte betraktas som ett hot. Vi ska istället se alla nya möjligheter och den positiva utveckl-ingen inom yrkesgrupperna. (Akenine & Stier 2019)
Enligt en studie från 2018 är sjukskötare för icke-beslutsfattande artificiell intelligens men emot beslutsfattande artificiell intelligens. Sjukskötarna upplever att riskerna är för stora med den beslutsfattande AI eftersom ingen vet vem som äger den samlade datan eller vem som står ansvarig om någonting går fel i bedömningen. De anser även att den personliga kontakten är viktig för att kunna läsa mellan raderna. Däremot ser sjukskötarna väldigt positivt på all icke-beslutsfattande AI som underlättar deras arbete men inte har någon patientkontakt. (Algoz & Mussa 2018)
Bara den intelligenta digitaliseringen görs på rätt sätt leder den till förbättringsmöjligheter inom sjukvården. Doctrin är ett företag som har infört AI genom att inleda vårdprocessen ostört på distans med ett anamnesverktyg anpassat efter patientens situation. Även tillhö-rande behandling och uppföljning sker digitalt på distans. Statistik från företaget visar att 98% av patienterna var nöjda med digitala läkarbesök och att detta kan spara ca tio mi-nuter av en vårdgivares tid per patient. (Algoz & Mussa 2018)

KÄLLOR
Akenine Daniel, Stier Jonas. 2019. Människor och Ai. En bok om artificiell intelligens och oss själva.
Algoz Sara , Mussa Amin. 2018, Hur hjälper AI den svenska vården? Sjuksköterskors uppfattning av AI inom vården.
Henriksson Linnéa. 2016, Perspektiv på vården i verkligheten. Agenda.
Kommunarbetsgivarna. 2017, I social- och hälsovårdssektorns brytningsskede behövs nya arbetssätt och nytänkande.

Bild: Pixabay

Terapiroboten Paro – en lösning på ensamhet bland friska och dementa äldre?
Sabina Ekström

AI är på väg att bli en vanligare syn även i Finland inom hälsovården. Terapirobotar har för tillfället testats främst inom äldreomsorgen. Men hur är det egentligen, kan man verkligen ersätta en del av sociala interaktionen med AI, speciellt för en generation som inte vuxit upp med AI? En generation som föredragit kaffebesök istället för videosamtal, traditionella samtal över sms.

Den äldre generationens andel ökar, vilket ställer i framtiden krav på åldringsvårdens resurser. De äldres sociala nätverk tenderar vara mindre och man måste försäkra sig om att de får adekvat socialt och emotionellt stöd. Ensamboende åldringar kan löpa större risk för social isolering och ensamhet. Detta samband har kopplats till högre siffror i sjuklighet och dödlighet. (McGlynn et al. 2017) Fast den äldre bor på ett boende som ordnar verksamhet och där andra mänskor finns i näromgivningen, garanterar det inte att den dagliga kommunikationen är aktiv med vårdare och övriga äldre på boendet. Äldre känner sig allmänt mer sannolikt ensamma och känslan av ensamhet har kopplats till depression, som år 2020 anses vara den näst vanligaste dödsorsaken (McGlynn et al. 2017). Forskning om djurterapi stöder potentialen att finna socio-emotionellt stöd i ickemänsklig interaktion. Djurterapi har bevisats ha en positiv effekt på mänskors välmående och livskvalitet. Äldre som uppehållit en positiv uppfattning om deras sociala samhörighet har rapporterats ha bättre motstånd mot avtagande i sin hälsa. (McGlynn et al. 2017) En stark uppfattning och känsla av socialt umgänge och samhörighet är med andra ord väsentligt för de äldres hälsa.

Frågan blir att kan djurterapirobotar få äldre att må bättre och skapa tillräckligt stark känsla av social samhörighet och socio-emotionellt stöd för att minska på de äldres känsla av ensamhet? Vilken annan nytta kan terapirobotar ha på den äldres välmående? Åldringsvården har gått in för att testa ifall sociala terapirobotar kunde minska på de äldres ensamhet, minska risken för isolering, aktivera sinnen och växelverkan samt öka allmänt de äldres välmående. Terapirobotar har använts med minnessjuka och äldre på anstaltsvård i Finland (Innohoiva 2018).

Terapiroboten PARO
I Finland är den populäraste terapiroboten Paro, sälen som är designad av den japanska professorn Takanori Shibatan. Paro har blivit vald till världen mest terapeutiska robot i två omgångar av Guiness World Records. Paro har i Finland främst använts inom äldreomsorgen och demensvården. (Innohoiva 2018) Det finns flera undersökningar om dess positiva effekter på de äldre, men även på barn på t.ex. sjukhusavdelningar (Innohoiva 2018, Wada et al. 2005). Paro liknar till en sälunge, tillräckligt liten och lätt för att ha i famnen. Sälen har konstaterats vara tillräckligt obekant djur, eftersom få har erfarenhet av sälar bygger man inte upp förväntningar, såsom man kunde göra på en robothund om man tidigare varit hundägare (McGlynn et al. 2017). Paro är programmerad att reagera på tal och beröring, såsom ett levande djur gör, vilket kan öka på acceptansen av en robot (McGlynn et al. 2017). En studie bevisade hur väsentligt det är att roboten har ett senso-motoriskt system som reagerar på klientens prat och beröring på ett djurlikt sätt. De hade två grupper av dementa äldre, den ena gruppen fick spendera tid med Paro och den andra med ett vanligt lejonmjukdjur. Interaktionen var aktivare och mottagligheten positivare med Paro än mjukdjuret. (Takayanagi et al. 2014)

Social och emotionell nytta
Forskning har studerat Paros nytta med friska äldre och dementa äldre. Interaktionen med Paro förbättrade de äldres humör, depression, ångest samt känsla av ensamhet. (Minmin et al. 2019, Takayanagi et al. 2014, Wada et al. 2005) De äldres ansiktsuttryck ändrades till gladare och mjukare (Wada et al. 2005). Paro förbättrade även de äldres känslolöshet (Minmin et al.2019). De äldre blev mera aktiva och kommunicerade mera med varandra och vårdarna, när Paro blev ett gemensamt samtalsämne (Takayanagi et al. 2014, Wada et al. 2005). Glädjen spreds även bland de äldre då de såg varandra sjunga, prata och skratta med Paro. Den allmänna atmosfären blev bättre på boendet. Mänskor tenderar att tappa intresset för nya saker fort, men intresset mot Paro varade i över ett år på ett boende som följdes upp. Paro hade långvariga positiva effekter. (Wada et al. 2005) Paro testades även med självständiga välmående äldre personer. De hade överlag positiva attityder mot Paro. En tredjedel såg sig själva som potentiella användare. Nästan hälften ansåg Paro passa till andra, de vanligaste svaren var för psykiskt sjuka, isolerade och ensamma personer samt barn. Ändå skulle de flesta ha valt att ta hem Paro, ifall det var gratis för dem. Över hälften av de äldre skulle ha föredragit Paro över levande husdjur. (McGlynn et al. 2017) Paro fick spontana kramar och var populär även bland dem som inte tyckte om djur (Takayanagi et al. 2014). Paro har använts både för gruppverksamhet och individuellt med äldre och dementa äldre. Både gruppverksamhet och individuell terapi med terapirobotar har visats vara gynnsamt. Ny forskning tyder på att de flesta dementa äldre skulle föredra individuell interaktion med djurterapiroboten än gruppverksamhet (Minmin et al. 2019). Dessa forskningar har inte behandlat vilken arbetsmetod är effektivast inom demensvården.

Fysisk nytta
Förutom att Paro hade en positiv inverkan på de äldres humör, hade Paro även en positiv effekt på de äldres fysiska hälsa. Paro sänkte blodtryck, sänkningen var direkt korrelerat i hur aktiv kontakt den äldre var med Paro (McGlynn et al. 2017). Speciellt dementa har ofta högre stressnivåer (Minmin et al. 2019). Urintest visade att Paro minskade på stressnivån (Wada et al. 2005). Paro minskade även på stressnivån på en grupp äldre som fick som uppgift att utföra krävande kognitiva uppgifter i jämförelse med kontrollgruppen, dessa resultat var dock inte entydiga enligt forskarna (McGlynn et al. 2016).

Övriga fördelar
Arbetarna var oroliga över djurterapi med levande djur då det ökar risk för skador, såsom bett, skråmor, allergiska reaktioner och infektioner. Det tänktes att äldre på boendet kunde möjligen skrämma levande djur om de är nervösa och upprörda. (Minmin et al. 2019) Levande djur kunde även vara svårare att hantera för personer med nedsatt funktionsförmåga (McGlynn et al. 2017) Arbetarna lyfte fram att terapirobotens fördel är att den ställer mindre krav på tid, utrymme och pengar (Minmin et al. 2019). Forskningen som uppföljde robotens användning i ett års tid konstaterade att det inte skedde några olyckor och inga reparationsbehov uppstod (Wada et al. 2005).
Terapiroboten Paro kan konstateras ha tydliga positiva effekter på äldres välmående både för friska äldre och dementa. En studie på sex veckor visade, att de äldres humör sjönk redan följande vecka efter att Paro togs bort (McGlynn et al. 2017). Paro har påverkat positivt på de äldres humör, depression och känsla av ensamhet. Paro har ökat på kommunikation och samhörighetskänsla. Dessutom har Paro haft fysiologiska positiva effekter såsom minskning i stressnivån och lägre blodtryck. Ändå kan man givetvis inte anta att det är en lösning för alla då vi är olika och kan föredra det bekanta över det obekanta, socialt umgänge med mänskor som pratar med oss istället för AI som har ett alternativt sätt att reagera på kommunikation. För att återgå till ursprungsfrågan kan djurterapirobotar få äldre att må bättre och skapa tillräckligt stark känsla av social samhörighet och socio-emotionellt stöd för att minska på de äldres känsla av ensamhet?, så skulle dessa forskningsresultat ändå tyda på att terapirobotar, såsom Paro, har ett potential att bemöta de äldres och dementa äldres socio-emotionella behov.

KÄLLOR
Innohoiva. 2018. Paro hyljerobotti.
McGlynn, Sean A.; Geiskkovitch, Denise; Mitzner, Tracy L. & Rogers, Wendy A. 2016. PARO’s Stress-Reduction Potential for Older Adults. Human Factors and Aging Laboratory Georgia Institute of Technology. Proceedings of the Human Factors and Ergonomics Society Annual Meeting, vol. 60, 1: pp. 1799-1803.
McGlynn, Sean A.; Kemple, Shawn; Mitzner, Tracy L.; King, Chih-Hung Aaron & Rogers, Wendy A. 2017. Understanding the potential of PARO for healthy older adults. International Journal of Human – Computer Studies 100 (2017) 33–47.
Minmin, Leng; Peng, Liu; Ping, Zhang; Mingyue, Hu; Haiyan, Zhou; Guichen, Li; Huiru, Yin & Li, Chen. 2019. Pet robot intervention for people with dementia: A systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Psychiatry Research 271 (2019) 516–525.
Takayanagi, Kazue; Kirita, Takahiro & Shibata, Takanori. 2014. Comparison of verbal and emotional responses of elderly people with mild/moderate dementia and those with severe dementia in responses to seal robot, PARO. Frontiers in aging neuroscience.
Wada, Kazuyoshi; Shibata, Takanori; Saito, Tomoko; Sakamoto, Kayoko & Tanie, Kazuo. 2005. Psychological and Social Effects of One Year Robot Assisted Activity on Elderly People at a Health Service Facility for the Aged. Proceedings of the 2005 IEEE International Conference on Robotics and Automation Barcelona, Spain, April 2005.

Bild: www.parorobots.com

Roboten- din nya kollega, hot eller möjlighet?
Sissel Lövsund

I framtiden kommer din nya kollega kanske att vara en robot, är du redo för det? Det har visat sig att vårdare kommer att behöva ha färdigheter inom robotiken eftersom det är vårdare som ofta kommer att vara i kontakt med robotar i framtiden (Whyatt 2014). Artificiell intelligens (AI) t.ex. robotar har skapat och kommer i framtiden att skapa ännu flera möjligheter för både patienter och hälso-och sjukvårdspersonal. I dagens läge finns det robotar som kan användas både in i den mänskliga kroppen, utanpå kroppen samt även som hjälpmedel runt om i miljön (Riek 2017). Robotar har blivit uppfunna för många olika behov allt från robotgräsklippare, exoskelett till sociala robotar (Aspenvall Darin & Wong 2018, Kumar 2018). Frågan är, kommer vårdare att gå sysslolösa i framtiden och finns det en risk att robotar kommer att ersätta människan helt och hållet? Teknologin gör snabba framsteg men kommer samhället att hinna sätta upp regler och gränser för hur långt teknologin kan gå? Hur mycket kan vi tumma på den etiska aspekten inom vården för att bereda väg för robotiken? Här följer ett citat av Stephen Hawking som James Titcomb skrev i sin artikel i den brittiska tidningen The Telegraph år 2016:
“The rise of powerful AI will be either the best or the worst thing ever to happen to humanity. We do not know which”- Stephen Hawking

Roboten – en resurs för både patienter och personal
I hemmamiljö kan patienter med hjälp av robotar kan behålla sin självständighet och öka möjligheten att bo hemma så länge som möjligt (Kumar 2018). Roboten kan bli ett ovärderligt hjälpmedel i vardagen hos äldre i hemmet t.ex. vid städning, matlagning och hygien (Aspenvall Darin & Wong 2018, Kumar 2018). Det finns robotar som kan också utföra uppgifter som är av kognitiv karaktär, t.ex. påminna patienter att ta sina mediciner, på detta kunde läkemedelshanteringen för hemmaboende äldre bli mycket säkrare (Kumar 2018). Robotens stora fördel är att den har oändligt med tid och tålamod, som gör att den kan användas inom många olika vårdområden. Roboten orkar vänta, samtala, lära, lyssna och vara närvarande flera timmar i streck utan att tröttna eller känna sig stressad (Kumar 2018). Trots att många äldre kunde tänka sig att bli vårdade av robotar fördrar de äldre ändå den mänskliga kontakten
framom en robot (Aspenvall Darin & Wong 2018). Whyatt (2014) skriver att det kan bli så att mycket att vårdarens jobb kommer att utföras av en robot, men det tar inte bort det faktum att människan ännu behövs. Det är upp till vårdarna själva att hålla sig aktiva inom utvecklingen av robotiken för att kunna ha ett inflytande om och när roboten kunde användas i vården (Whyatt 2014).

För vårdpersonalen vore det ur en arbetssäkerhetssynvinkel bra att kunna använda sig av robotar, speciellt där arbetsuppgifterna är tunga t.ex. förflyttning av patienter och material. Ryggproblem hos vårdarbetare är ett känt faktum, men med robotens hjälp kunde dessa problem minskas bland personalen (Riek 2017). Det finns robotar som kan hjälpa till att förflytta, lyfta och sätta ner patienter både i stolar och i sängar (Kumar 2018). Vårdare som jobbar med patienter som har svåra infektionssjukdomar är också i riskzonen för att själva bli smittade. Med robotar kunde antalet besök hos patientens minskas men kontakten till patienten skulle fortfarande finnas genom telekommunicering (Riek 2017).

Roboten- ett kommunikationsverktyg
Eftersom vissa robotar kan ta emot kommandon och fungera som ett kommunikationsverktyg kan patienten kommunicera med roboten och ge olika kommandon som t.ex. att koppla ett telefonsamtal. Det här kunde vara ett bra hjälpmedel för t.ex. blinda och rörelsehindrade. Ensamheten bland människor kunde reduceras med hjälp av robotar. Roboten kan ge en stimulerande miljö genom interaktion och motverka känsla av isolation. Roboten kunde användas som ett sätt att lära, vägleda, stödja och ge råd, till patienten på patientens eget modersmål. Patienter kan lättare få kontakt med vårdpersonal med hjälp av robotiken och på så sätt kan man minska antalet läkar- och vårdbesök (Kumar 2018).

Roboten-planeraren
Vårdare sätter enormt mycket tid åt till att planera och göra olika prioriteringar under sin arbetsdag. Under stress kan det hända att man glömmer, inte hinner eller orkar göra saker rätt. Roboten kan till undsättning i framtiden. Mänskliga fel kunde minskas med hjälp av robotar (Meetoo& Rylance 2018). Kumar (2018) skriver att det finns robotar som kan hjälpa till med arbetsprioriteringar samt hjälpa till med utskrivningar av patienter. Det här kommer att hjälpa personalens och göra arbetet säkrare för både vårdare och patienter. Robotar som bandar in det som sägs t.ex. under läkarronder kunde underlätta byråkratiska arbetsuppgifter för sjukvårdspersonalen och ge mera tid till patientnära arbete (Whyatt 2014). Robotar kan minska på de mänskliga vårdarnas och läkarnas kognitiva belastning genom att hjälpa dem att förutse nästa steg, ta beslut och ge stöd t.ex. vid akuta situationer (Riek 2017).

Etik och robotar
Trots att framtiden lovar mycket vad det gäller robotar måste man ändå föra en etisk diskussion. Ur ett filosofiskt perspektiv finns det en etisk oro. Ifall människor i framtiden skulle bli ersatta av robotar, hur skulle det då bli med det varma och det mänskliga i vården? (Stahl & Coeckelbergh 2017). En robot har och kan inte ha samma förmåga att visa och förstå känslor och inte heller kan en robot visa empati på samma sätt som en människa (Whyatt 2014). Människor är sociala varelser som har behov av sociala och emotionella band till andra människor. Finns det skäl till denna oro? Interaktiva robotar hjälper människan att kommunicera och i sin tur kan hjälpa till att reducera ensamhet och isolering hos människor (Kumar 2018). Men Stahl och Coeckelbergh (2017) ställer sig frågan om robotarna inte är en form av bedrägeri när de används som “sociala” kompanjoner inom barn- och äldreomsorgen istället för människor Bedrägerifrågan är oerhört obekväm och trivial då det gäller utsatta och sårbara grupper. Det finns inga lätta svar på den frågan men oberoende måste vi ändå fortsätta att hålla patienten i centrum och vårda patienten med värdighet och medkänsla (Whyatt 2014).

Summan av kontentan är alltså att vi inte kommer ifrån det faktum att den etiska diskussionen är viktig när det gäller förhållandet mellan robotar och människor. Innan man tar in en robot i patientens sfär måste man ha klart för sig om vilka regler som gäller. När robotar införs i vården måste patienterna vara delaktiga i planeringen och vara införstådda i varför, hur och när robotar används (Aspenvall Darin & Wong 2018). Vidare måste den filosofiska diskussionen handla om robotens autonomiska ställning och ansvarsfrågor (Stahl & Coeckelbergh 2017). Så länge roboten är styrd av människan t.ex. robotkirurgi är roboten ännu under kontroll, men frågan är hur autonoma och självgående robotarna får bli i framtiden? Robotarna har inte (ännu åtminstone) förmågan att lösa etiska och moraliska problem. I framtiden kanske robotarna blir programmerade med dessa förmågor, eller så inte. Trots allt borde människan ännu hållas involverad i robotens arbete och på så sätt ta ansvar över komplexa etiska och moraliska dilemman. I och med datorisering bör man ha klart för sig att all information som roboten får lagras någonstans. Frågan är hur, var och vem som kommer att ha tillgång till dessa uppgifter och vem äger informationen? (Stahl & Cockelbergh 2017). Finns det en risk att artificiell intelligens kunde användas till att skada någon? ( Meetoo & Rylance 2018).

Människan kommer att behövas inom vården också i framtiden, det är helt klart. Men med teknikens hjälp kan vården tänkas både bli bättre och effektivare tack vare robotarna. Människan kan koncentrera sig på mera detaljerade faktorer inom vården som patientnära vård, etiska och moraliska frågor som roboten inte kan eller ska göra. Roboten ska alltså ses som ett komplement, en hjälpreda som underlättar det dagliga arbetet, inte som ett substitut med tanke att ersätta det mänskliga i vården. Vårdare kommer nog inte att i framtiden gå sysslolösa, patienter behöver ha kontakt med andra människor för att må bra. Vården behöver robotar inte bara med tanke på att befolkningen åldras och den minskade arbetskraften utan även för trygghet för både personal och patienter. Men trots att det finns många fördelar med robotar i vården bör man ändå slå på det kritiska tänkandet mellan varven, stanna upp och fundera på syftet, etiska och moraliska frågor, vem och vad roboten ska tjäna. I slutändan är det människan som bestämmer, inte roboten!

KÄLLOR
Aspenvall Darin, P. & Wong, K-C., 2018. Robotar inom äldreomsorgen vad tycker de äldre om att bli vårdade av robotar? – en litteraturöversikt. Examensarbete: Sophia hemmet högskola.
Meetoo, D. and Rylance, R., 2018. AI: revolution or apocalypse?. British Journal of Nursing, 27(19), ss.1092–1092.
Kumar, R.S., 2018. Robotic Nursing in Health Care Delivery. International Journal of Nursing Education. 10 (3), s. 148–151.
Stahl, B.C. and Coeckelbergh, M., 2016. Ethics of healthcare robotics: Towards responsible research and innovation. Robotics and Autonomous Systems, 86, ss.152–161.
Titcomb, J., 2016. [Online]. Stephen Hawking says artificial intelligence could be humanity’s greatest disaster. The Telegraph.
Riek, L.D., 2017. Healthcare robotics.
Whyatt, J., 2014. Could a robot do your job?. Nursing Standard, 28(34)

Bild: Pixabay