Digitalisering inom småbarnspedagogiken – två masterstuderandes tankar.

Följande bloggtexter är skrivna av masterstuderande under våren 2019 inom temat Digitalisering, och ingår i Arcadas och Novias gemensamma utbildningshelhet Hållbart ledarskap.

Nyttan med digitalisering inom småbarnspedagogiken

Christa Boström

Stora strukturella förändringar pågår i Finland och omformar därmed samhället som bäst. Digitaliseringen utmanar oss till att ifrågasätta bekanta och rådande handlingssätt och att istället skapa nya, bättre och flexiblare sätt. Digitaliseringen ställer i praktiken medborgarna och företagen i centrum för serviceutvecklingen. Digitaliseringen skapar allt bättre och pålitligare servicekedjor för ett gott liv och för olika livssituationer. Finland hör redan nu till världstoppen när det gäller offentliga digitala tjänster och digital kompetens. (Finansministeriet, 2019).

Digitalisering kan definieras på två olika sätt. Informationsdigitalisering, på engelska digitization, avser den process där analog information transformeras till digital information. Det innebär att informationen blir organiserbar, sökbar och tillgänglig genom digitala kanaler. Samhällelig digitalisering, på engelska digitalization, är den förändring av samhälle, arbetsliv, verksamheter, teknikanvändning och nya affärsmässiga förutsättningar som uppkommer genom de möjligheter som tekniken erbjuder. (Sandblad, Gulliksen, Lantz, Walldius & Åborg, 2018, 19).

Digitalisering inom småbarnspedagogiken

Inom sektorn för fostran och utbildning innebär digitaliseringen främst en förändring kring verksamhetskulturen och verksamhetssätten. Det är fråga om en övergripande, systemisk förändring där fokus ligger på att förnya pedagogiska tillvägagångssätt. Inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen ska barnen ges jämlika möjligheter att bekanta sig med olika redskap, tjänster och spel i vilka man använder sig av informations- och kommunikationsteknik. Digitaliseringen gör det möjligt att skapa en engagerande verksamhetskultur och smidig kommunikation mellan daghemmet, förskolan eller skolan och hemmet. (Helsingfors stads utbildningsverk 2016, 7). Informations- och kommunikationstekniken är en del av en mångsidig och inkluderande lärmiljö för barnet och digitala verktyg ska användas på ett ändamålsenligt sätt inom småbarnspedagogiken (Utbildningsstyrelsen 2019, 34).

Att förändra den pedagogiska verksamhetskulturen och de gamla strukturerna är möjligt enbart genom att man anammar en teknisk miljö som tillåter gemensam utveckling, innovativa verksamhetsmodeller, framtidsorientering, strukturella förändringar och nya processer. (Helsingfors stads utbildningsverk 2016, 32). I grunderna för planen för småbarnspedagogik beskrivs fem delområden inom mångsidig kompetens som överlappar varandra. Dessa fem delområden är förmåga att tänka och lära sig, kulturell och kommunikativ kompetens, vardagskompetens, multilitteracitet och digital kompetens samt förmåga att delta och påverka. (Utbildningsstyrelsen 2019, 24).

Med multilitteracitet avses förmåga att tolka och producera skriftliga, verbala, audiovisuella eller digitala meddelanden. Multilitteracitet är en central grundläggande färdighet som behövs för att förstå mångfalden av kulturella meddelanden och den omgivande världen samt för kommunikation. Multilitteracitet och digital kompetens behövs i barnens och familjernas vardag dels för kommunikation mellan människor men också för delaktighet i samhället. Multilitteracitet och digital kompetens främjar en jämlik fostran och utbildning. Till småbarnspedagogikens uppdrag hör därför att stödja dessa färdigheter. Personalen ska tillsammans med barnen undersöka och observera informations- och kommunikationsteknikens roll i vardagslivet och stifta bekantskap med olika digitala verktyg, applikationer och spel. (Utbildningsstyrelsen 2019, 26-27).

Digital dokumentation ska även användas i samband med att barnen leker, undersöker, rör på sig samt upplever och producerar konst. Då barnen ges möjligheter att göra olika försök och att producera innehåll, självständigt och tillsammans med andra barn, med hjälp av digitala verktyg främjas deras kreativa tänkande, samarbetsförmåga och läsfärdighet. Personalen ska handleda barnen i att använda digitala verktyg på ett mångsidigt och tryggt sätt. (Utbildningsstyrelsen 2019, 26-27).

Tidigare forskning

Enligt Koivula & Mustola (2017, 38-39) visar forskning att förmågan att använda digital teknologi beror mycket på olika faktorer, exempelvis kön, ålder och skolning. En individs teknologiska identitet formas utifrån fyra faktorer. Dessa fyra faktorer är:

1) Individens uppfattning om sina egna tekniska färdigheter

2) Uppfattning om teknikens möjligheter och begränsningar

3) Uppfattningen om teknikens betydelse

4) Den egna motivationen för att lära sig mer om teknologi.

Arnott (2016) menar att barns relation till digital teknologi beror på olika delområden och växelverkan mellan dessa. Delområden som Arnott (2016) nämner är ömsesidig växelverkan och interaktion mellan barnen, det sociala deltagandet i olika aktiviteter t.ex. lek och barnets sociala status, roller och förhållningsätt gentemot teknologin. Utifrån detta kan man förstå att barns relation till teknik inom småbarnspedagogiken formas genom interaktionen med vuxna och användandet av teknik på daghemmet. (Koivula & Mustola 2017, 38-39).

Informationsteknik, exempelvis olika spel och appar, stimulerar barns sinnen både genom bild, ljud och film. Den här typen av multimedia ökar barns uppmärksamhet, vilket i sin tur leder till att det snabbar på inlärningsprocessen då barnet är intresserat. Digitala spel av olika slag är lärorika för barn då barn lär sig förstå samband mellan val och valets konsekvenser. Didaktiska program, som t.ex. pedagogiska spel, utvecklar och stärker barns självförtroende, självrespekt och självmedvetenhet när barnet själv märker att det lyckats. Genom att använda program som är riktade till barn så ges möjlighet för barnet att vara kreativ, utveckla sin problemlösningsförmåga samt överkomma hinder. (Veličković & Stošić 2016, 26).

Meningen med digitalisering är inte att ”ta över” den vardagliga sociala kontakten utan den ska användas som ett komplement för att istället öka och stöda kommunikationen inom småbarnspedagogiken. Med hjälp av digitaliseringen blir det både enklare och mer lättillgängligt för barn och familjer att ta del av såväl småbarnspedagogikens vardag och barnets utveckling genom olika digitala plattformar. Detta ökar både på barn och familjers känsla av delaktighet men underlättar samtidigt även personalens arbete att kunna sammanfatta och rapportera hur dagen varit. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.

Källor:

Finansministeriet. 2019. Digitalisering. https://vm.fi/sv/digitalisering

Helsingfors stads utbildningsverk. 2016. Helsingfors stads handlingsplan för digitalisering av undervisningen för åren 2016-2019. Koivula, M, & Mustola, M. 2017. Varhaiskasvatuksen digiloikka ja muuttuva sukupolvijärjestys? Jännitteitä lastentarhanopettajien ja lasten kohtaamisissa digitaalisen teknologian äärellä. Kasvatus & Aika 11(3) 2017, 37–50.

Sandblad, B., Gulliksen, J., Lantz, A., Walldius, Å., & Åborg, C. 2018. Digitaliseringen och arbetsmiljön. Lund: Studentlitteratur AB

Utbildningsstyrelsen. (2019). Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2018. Veličković, S., & Stošić, L., 2016. Preparedness of educators to implement modern information technologies in their work with preschool children. International Journal of Cognitive Research in Science, Engineering and Education Vol. 4, No.1, 2016

Bidrar småbarnspedagogiken till dagens ökade koncentrations- och uppmärksamhetsstörningar bland barn?

Susanna Fjäder

Småbarnspedagogiken idag betonar att den digitala kunskapen och användningen av digitala redskap ska stödas i verksamheten. Enligt Grunderna för planen för Småbarnspedagogik (Utbildningsstyrelsen, 2018) ska personalen tillsammans med barnen undersöka och observera informations- och kommunikationsteknikens roll i vardagslivet och stifta bekantskap med olika digitala verktyg, applikationer och spel. Personalen ska handleda barnen i att använda digitala verktyg på ett mångsidigt och tryggt sätt.

Digitaliseringen och dess inverkan på människorna är allt oftare på tapeten. Det diskuteras om trötta småbarnsföräldrar som trycker sin telefon i näven på sitt besvärliga barn för att få det tyst och om familjemiddagar där alla medlemmar sitter med ögonen i sina telefoner och inte ett ord yttras under måltiden. Det oroas över att förmågan att kommunicera och det sociala samspelet faller i glömska. Dagens värld och människorna i den är extremt beroende av tekniken, en stor del av barnen tittar på TV alla dagar, spelar spel via olika appar och tittar på färggranna orimliga videon på YouTube. Tidningarna basunerar ut ”Skärmarna förstör våra barns liv” (Skolvärlden, 2019) och ”Mycket tid framför skärm splittrar barns liv” (Läkartidningen, 2013).

Det finns både positiva och negativa aspekter med användningen av digitala och sociala medier. Faktabaserade fördelar som har identifierats är en tidig inlärning, exponering till nya idéer och kunskap, och ökade möjligheter för social kontakt och stöd. Risker är negativa hälsoeffekter på sömnen, uppmärksamheten och inlärningen, en större förekomst av fetma och depression, exponering till oriktigt, olämpligt eller farligt innehåll och kontakter, samt minskat privatliv och sekretess. (Reid Chassiakos et. al., 2016). Enligt barnläkaren och forskaren Dimitri Christakis spenderar barn under 5 år 4,5 timme varje dag framför TV:n. På 70-talet började barnen se på TV först vid fyra års ålder, medan barnen idag ser på TV redan som 4 månader gamla. Ju mera TV ett barn ser på före det har fyllt tre år, desto mera uppmärksamhetsproblem kommer det att ha i skolåldern. (Christakis) De barn som använder mobila apparater 60 minuter eller mer varje dag har mera emotionella- och beteendestörningar i förskolan än de barn som använder mobila apparater mindre än 60 minuter per dag. (Hosokawa, 2018). Barnen får använda digitala apparater i vardagen som distraktion, speciellt de portabla varianterna som kan utnyttjas överallt (Bentley et al., 2016). Majoriteten av föräldrarna känner att de behöver sätta gränser och restriktioner i användandet av digitala redskap, men samtidigt känner de att den digitala världen är här för att stanna (Bentley et. al, 2016).

Barn behöver lära sig genom lek och rörelse tillsammans med andra barn, under uppsyn av trygga vuxna. De behöver skapa och få utnyttja sin kreativitet och fysiskt smutsa ner sig, inte lära sig trycka på tillbaka knappen på paddan för att sudda ut det som de har ritat fel. De behöver titta på andra människor för att lära sig tolka känslor och umgås med andra människor för att få känna olika känslor. De behöver lära sig det sociala samspelets grunder och den sociala kutymen här i denna fysiska värld vi lever i. De har hela livet framför sig att knäppa på smarttelefonen och leva sitt liv genom sociala medier. De behöver lära sig och känna till ett liv utan den snabba tillfredsställelsen som media erbjuder. De behöver lära sig att livet är tråkigt ibland och det behövs inte en konstant uppkoppling för att leva. De behöver erfara ett liv utan medier och digitala apparater för att förstå att vi är här för att lära känna och relatera till andra människor fysiskt, psykiskt och känslomässigt. Sociala medier och digitala apparater finns för att fungera som redskap och tillägg till livet. Men för att kunna använda sig av dem behöver de bygga upp ett riktigt liv först med de beståndsdelar som verkligen betyder något.

Källor:

Bentley G., Turner K. & Jago R. (2016). Mothers’ views of their preschool child’s screen-viewing behaviour: a qualitative study. BMC Public Health 2016 16:718.

Christakis D. Media and children. https://tedxseattle.com/talks/dimitri-christakis-media-and-children/ (External link)

Hosokawa R. (2018). Association between mobile technology use and child adjustment in early elementary school age. 2018: 13 (7). PloS One.

Reid Chassiakos Y., Radesky J., Christakis D., Moreno M. & Cross C. (2016). Children and adolescents and digital media. Pediatrics. 2016 November 138:5.

Utbildningsstyrelsen. (2018). Grunderna för planen för småbarnspedagogik.