Våren 2020, Distansering men ändå nära

Distansering men ännu nära

Under våren 2020 sattes vi alla inför nya utmaningar, distans och handtvätt.

Vi såg oss plötsligt i en situation där vi skötte alla studier hemifrån och vi inte längre fick träffa varandra, hur ska nu par- och grupparbetena fungera? Hur ska vi alla hitta gemensam tid? Varifrån ska vi nu hitta material då allting är stängt?

Att arbeta på distans i par, på heltid, har varit en intressant ny upplevelse. Vi har förlorat det större sociala sammanhanget vi tidigare varje dag gått in i och istället isolerat oss två och två i varsin soffa med datorn och kaffe som tillbehör. Det har varit mysbyxor och en hel del diskussioner utanför skolämnena, vilket allting bidragit till att korona-situationen plötsligt känts lite lättare.

I utbildningen för ergoterapi har vi under våren tagit del av två kurser som tangerat neurologi och problematik inom det området hos både vuxna och barn. Istället för att kunna prestera i klass har vi fått presentera våra arbets-case många gånger om igen för att tydliggöra vårt professionella resonemang. Att sitta hemma på långa föreläsningar har lett till utmaningar för oss alla att behålla koncentrationen och inte prokrastinera med diskning eller dammsugning eller sociala medierna i telefonen, som ibland lockar mer än att lyssna.

Det har dessutom utmanat våra inlärningsstilar och påverkat hur vi lärt oss i praktiken hemma. Som exempel lär sig en av skribenterna bäst i klass då interaktionen mellan lärare och klass är klarare, medan den andra skribenten lärt sig genom att lyssna och till exempel laga mat på samma gång och minns genom görande.

Kamratstödet har blivit allt klarare och tydligare genom att vi inte längre ses fysiskt. I Ergo18 klassen har vi alla hållit kontakten genom chatt och det har varit en viktig källa för stöd under svåra kurser då allt går på distans och möjligheten till stöd minskat. Vi har dessutom på utbildningen för ergoterapi haft ett otroligt fint stöd av lärarlaget. Lärarna har möjliggjort handledningstider i alla kurser, ibland flera gånger i veckan, samt ordnat kaffepauser online där vi kan delta och prata eller ställa frågor. Vi kan verkligen inte påstå att vi lämnats ensamma med studierna i ergoterapi.

På det hela har studierna fungerat bra under våren. Stressigt ja, såklart, men det har fungerat och vi kan  idag med gott samvete avsluta läsåret och se framåt.

Janina & Natalie, ergo 18

 

Hur Covid-19 påverkade vår vårtermin och lärandet?

Denna vårtermin ändrades helt plötsligt när hela samhället stängdes ner och skyddade sig själv mot COVID-19. Pandemin ändrades alla våra miljöer till och med den institutionella: skolmiljön när de stängdes ner.  Den sociala omgivningen för alla förminskades tragiskt och även den fysiska för att allt skoljobb skulle göras via dator hemifrån.

Med tiden har det visat sig hur väl vi människor kan anpassa oss själva enligt omgivningen och även snabbt om det behövs. Vi var tvungna att anpassa vårt eget hem att bli en plats för studier, fritidsaktiviteter och sömn och för några också jobb. Det gav oss aktivitetsutmaningar speciellt för att uppnå de inre motivationer att plugga och jobba i samma miljö. Samtidigt som man skulle hitta sig själv nya rutiner och vanor i vardagen.

Med ändrad omgivning, ny vardag och aktivitetsutmaningar gjorde denna vårtermin det svårare att behärska med alla uppgifter, grupparbeten och egen aktivitetsbalans. Tydligt blev det att rutiner blev de hjälten i vardagen. För oss var det morgonkaffe på balkongen, morgongröt och morgonmeditation. Att börja dagen på samma sätt gav tröst. Ändå blev det en stressande tid och då kan det vara svårt att faktiskt lära sig nya saker. Snart är vårterminen bakom oss och säkert kan vi veta allt vi har lärt oss bara efter värsta pandemitiden är över och vi har lite avstånd från allt detta.

Riikka, Sanna och Maria, Ergo18

 

Studier under Covid-19 pandemin

Då Covid-19 kom var det stora förändringar för oss alla. Vi i vår klass var beredda på att komma tillbaka till skolvardagen i skolan efter vår andra praktik, men så blev det inte. Istället för att träffa klasskompisar och sitta vid skolbänken på lektioner fick vi istället stanna hemma, framför en dator och hoppas att allt går bra. Vi hade tre krävande kurser den här perioden, något som gav ännu lite press på oss förutom hela situationen.

Eftersom vardagen ändrade så drastiskt fick vi även ändra vårt studiesätt väldigt drastiskt. Scheman, kalendrar, mail och Zoom blev våran vardag på endast ett få dagar. Det gällde att hitta studiesätt som fungerade för var och en av oss. Som vi skrev ovan hade vi tre väldigt krävande kurser på en gång, två ergoterapi inriktade och en som förbereder oss inför hösten och kommande examensarbete. Något som blev aningen lidande var kommunikationen med lärarna, istället för att fråga frågor efter lektionen gällande våra arbeten var det nu mycket svårare att få svar på våra funderingar. Det har varit en utmaning men våra lärare har satt in extra handledningar och diskussionsmöten via Zoom där vi kunde fråga så gott som vad som helst, vilket har varit mycket uppskattat. Under kurserna har vi haft gästföreläsare via Zoom istället för att träffa dem i skolan, vi skulle också haft ett studiebesök men det blev inte av.

Med tanke på den globala situationen hittade vi ändå några positiva sidor med att jobba hemifrån. Du kan vakna fem minuter före föreläsningen börjar och du kan lyssna på föreläsningen var som helst i hemmet, fast i sängen eller i soffan. Chansen att man blir sen p.g.a. trafiken är väldigt liten, samt du behöver inte fundera på andra tider förutom just de då lektionerna hålls.

Samarbeten mellan studeranden samt samarbete med lärarna har gjort det möjligt att jobba på distans fastän det har funnits utmaningar.

“Together we can to this!”

Matilda & Sofia ErgT18