Värdet av årsringar på ålderns höst – ett perspektiv på de äldre av idag

Bodil Jönsson (2011) skriver att man som äldre idag inte kan ta modell av tidigare generationer, eftersom den åldrande människan i dagens värld 1) under sitt liv haft tillgång till en aldrig tidigare skådad välfärd och 2) lever i ett samhälle som har genomgått en radikal förändring, inte minst med tanke på tillgängligheten till omgivningen – nu inte enbart fysisk utan även digital. Dagens äldre måste hitta sitt eget sätt att åldras på och Jönsson säger att detta sätt är väldigt individuellt och beroende av den livserfarenhet och de inre resurser personen besitter parallellt med de yttre resurser omgivningen erbjuder henne.

En person bör inte bli bedömd enbart på de yttersta årsringarna (Jönssons metafor för det levda livet), utan en personcentrerad syn på människan i samhället bör ge henne möjlighet att bli sedd med alla sina årsringar. Det innebär att stereotypier i form av ageism inte får förekomma i ett värdigt bemötande av vår åldrande befolkning. En tillgänglig omgivning, såväl fysiskt som digitalt erbjuder yttre resurser för att personen ska uppleva sig kapabel att ta del av de aktiviteter som ger henne en meningsfull vardag.

World Health Organization (2020) sänder en tydlig signal till samhället om äldres kapabilitet då man uttryckligen påpekar att den äldre personen, oavsett kapacitet, bör ges möjlighet att bidra till samhället. Äldre efterlyser ett mer positivt perspektiv på åldrandet i stället för ett negativt ”stackars mig/dig” -perspektiv och medicinsk fokus på tillkortakommanden. De vill bli respekterade, sedda som vuxna som har något att bidra med och eventuellt kunna fortsätta arbeta. Vi som samhälle (i samhälls-, yrkes- och privatliv) borde lära oss förstå, uppskatta och utnyttja fördelarna med de äldres långsamhet, erfarenhet och tålamod som kompletterande och berikande till ungdomens snabbhet och förmåga att anamma nytt. Långsamheten är kanske ett sätt att låta tankarna filtreras genom alla årsringar? Det tar och bör få ta tid. Med äldre som inte jobbar mot klockan, utan fortsätter jobba med det som lämpar sig/intresserar dem allra mest och mot en resultatlön istället för timlön kunde vi använda denna resurs som berikande inslag i arbetslivet. Heterogena arbetsgrupper är dynamiska, vilket har konstaterats gynna arbetet.

Nya modeller behövs på arbetsmarknaden, inte minst för att fortsätta garantera ekonomiska resurser till ett ökande antal äldre. Den äldre personen skulle då i omgivningens och de egna ögonen vara kapabel i stället för behövande, och en positiv bild kunde minska risken för diskriminering i en arbetsinriktad kultur, såväl i arbete som ex. gällande rehabiliteringsmöjligheter.

Maria Totro, Sanna Östman och Kati Lindholm

 

Källor:

Bryant, L, Corbett, K., & Kutner, J., 2011, In their own words: a model of healthy ageing. I: Social Science& Medicin 53 (2001) s.972–941.

Jönsson, B., 2011, När horisonten flyttar sig, att bli gammal i en ny tid. Falun: Brombergs bokförlag AB.

Nordens välfärdscenter, 2020, Aktivt och hälsosamt åldrande i Norden. Tillgänglig: https://nordicwelfare.org/projekt/aktivt-halsosamt-aldrande-norden/ Hämtad: 8.10