Sexualitet, ergoterapi och PLISSIT

Vi i ERGT19 fick vara med om en temaförmiddag som handlade om sexualitet med inriktning på sexualitet hos personer med funktionsvariation. Vi tog del av ett studiematerial och fick sedan diskutera i smågrupper frågor gällande ergoterapeutens uppgifter, samt våra egna åsikter om ämnet.

Sexualitet hos personer med funktionsvariationer är något man inte pratar mycket om i allmänheten. Dessa personer kan lämnas ofta utan sexualundervisning, deras sexuella hälsa glöms bort eller ignoreras. Det finns fördomar om att de inte skulle ha någon sexualitet eller samliv.

Vad kan vi som ergoterapeuter hjälpa till med för att stödja personens sexualitet?

Det finns en så kallad PLISSIT-samtalsmodell som ger stöd i processen med att ta upp ämnet och fungerar som en guide för hur man kan gå till väga. PLISSIT-modellen är användbar och tydlig.

Första steget i PLISSIT är ”permission”. Eftersom det kan vara svårt för personen att själv ta upp ämnet av flera orsaker kan det vara en ”ice breaker” att ergoterapeuten tar upp ämnet själv och informerar personen att sexualitet är ett okej diskussionsämne och ger personen möjligheten att vara den hen är. Sex och samlevnad är ändå en del av aktiviteter och det dagliga livet och är viktiga och meningsfulla för väldigt många, trots att de kanske inte säger det högt. För att uppmuntra till diskussion om ämnet är det viktigt att skapa en trygg miljö för personen. Det krävs nog också att vi som ergoterapeuter har en viss finkänslighet då vi tar upp ämnet, eftersom alla personer inte är lika öppna med att prata om sitt privatliv. Ibland kräves det lite mer tid för att ämnet ska mogna.

Andra steget i metoden är ”limited information”. Ergoterapeuten erbjuder allmänt information om vad det kan finnas för utmaningar då det kommer till funktionsvariation och sexualitet. Detta leder sen till det tredje steget, ”specific suggestion”, där man ger specifika förslag på åtgärder som kan hjälpa personen med de specifika utmaningen hen har gällande de sexuella funktionerna.

Det fjärde och sista steget, ”intensive therapy”, innebär att ergoterapeuten kan hänvisa personen till någon annan professionell vid behov för att de ska kunna få mer ingående stöd och vägledning angående ämnet.

Trots att sex och sexualitet är ett viktigt ämne som personer utan funktionsnedsättningar får prata om, är det inte lika självklart för personer med funktionsvariationer. Diskussionen om deras sexualitet tystas ned, vilket inte gör saken bättre för någon. Problematiken är inget nytt och man har försökt ta upp ämnet i diskussion och sprida information i allmänheten i flera år. Det är först på senaste tiden som ämnet har börjat dyka upp i media och folk börjar prata mer öppet om det. Tiden börjar bli mogen!

Av: Elisabeth, Linn, Mathilda och Sanna