Kliniskt resonemang och ergoterapi

I kursen Aktivitet och Delaktighet 1 har vi arbetat med en caseuppgift. Under casets gång har vi bland annat fått öva oss på kliniskt resonemang. Kliniskt resonemang handlar om den tankeprocess som ergoterapeuten för med sig själv eller med sina kollegor för att bilda en helhetsbild över de aktivitetsutmaningar som klienten i fråga upplever.

Det finns flera olika typer av kliniskt resonemang. De sammanflätas och stöder varandra under terapiprocessen. Kliniskt resonemang följer med under hela ergoterapiprocessen. Nedan ses några exempel:

Diagnistiskt resonemang: Ergoterapeuten tar reda på grundlig bakgrundsinformation gällande sin nya klient och hennes problematik. Detta kan terapeuten göra exempelvis genom att läsa remissen, bekanta sig med skademekanismer, diagnoser osv för att få en förförståelse om problematiken.

Proceduralt resonemang:  På basen av bedömning bestäms vilka metoder som kommer att användas, beroende på aktivitetsnedsättningarna som personen har. Bedömningen ska alltid grunda sig på en vetenskaplig bas.

Narrativt resonemang: Handlar om att höra, se och identifiera personens behov. Terapeuten skapar en bild hur personen upplever sin sjukdom och situation genom att lyssna på personens egna berättelse.

Pragmatiskt resonemang: Utgående från personens situation och terapeutens möjligheter anpassar man terapin till personen så att målen är realistiska.

Etiskt resonemang: Terapeuten ska kunna arbeta på ett etisk försvarbart sätt, kunna motivera sina val i terapiprocessen och arbeta personcentrerat.

Interaktivt resonemang: De ovanstående resonemangen interagerar med varandra och den erfarna terapeuten använder sin yrkeskunskap- och erfarenhet för att tillsammans med personen blicka framåt mot de mål man vill uppnå.

Hösthälsningar,

Filippa, Sabina, Martina, Katarina och Linda, Ergoterapi2017