Ergoterapiprocessen

Sedan början av året 2018 har vi i kursen Ergoterapiprocessen fått bekanta oss närmare med en ergoterapeuts arbetsuppgifter och de olika delarna i processen som styr en ergoterapeuts praktiska arbete. I denna blogg skall vi berätta lite om  Canadian Practice Process Framework (CPPF ), alltså modellen för ergoterapiprocessen.

En modell för ergoterapiprocessen är ett verktyg som ergoterapeuten använder som stöd för att planera, bedöma, genomföra och utvärdera ergoterapi. På Arcadas ergoterapiutbildning har man valt att undervisa den kanadensiska modellen Canadian Practice Process Framework (CPPF). Processen är personcentrerad samt aktivitets- och evidensbaserad. Den används för att uppnå en förändring i klientens aktivitetsutförande och engagemang. CPPF kan användas i ergoterapi för såväl enskilda personer, familjer, grupper och även organisationer.

CPPF består av fyra helheter. Tre helheter som beskriver kontext och en helhet som beskriver själva processen. De kontextuella helheterna består av societal kontext, praktisk kontext och referensramar.

Den societala kontexten beskriver den fysiska, sociala, kulturella och institutionella omgivning som ergoterapeuten och personen som behöver ergoterapi befinner sig i. Till exempel hurdan familjesituationen är.

Den praktiska kontexten finns inbäddad i den sociala kontexten. Den innehåller både klientens och terapeutens personliga och omgivningsmässiga faktorer som påverkar deras samarbete.

Referensramen (eller ramarna) är den tredje ”bottenplattan” i processen, och klargör klientens och terapeutens syn på de aktiviteter och händelser som är aktuella. T.ex. är läsglasögon en referensram för att kunna läsa. Referensramarna inkluderar teorier som ligger som grund för ergoterapeutens arbete samt modeller och metoder som terapeuten använder under genomförandet av åtgärderna.

Den fjärde helheten beskriver själva processen och visas i den schematiska bilden av CPPF som åtta runda bollar som symboliserar aktivitetspunkter.  Varje steg i processen har en viss specifik funktion och stöder ergoterapiförfarandet. Ergoterapeuten och individen som får ergoterapi måste båda vara aktiva för att förverkliga processen. Trots att processen innehåller åtta aktivitetspunkter som skall genomföras i en viss ordning, så är modellen flexibel och kan anpassas efter individens behov.

/Ergoterapi2017

 

Källor:

Townsend, E., Polatajko, H. 2007. Enabling Occupation II: Advancing an Occupational Therapy.
Vision for Health, Well-Being & Justice through Occupation. Ottawa: CAOT Publications ACE. Kap. 9 och 10