Alumni, Education, Projects

Ergoterapi inom fångvården? Kan ergoterapeuter möjliggöra en meningsfull vardag under fängelsevistelse?

January 28, 2019

Under hösten 2018 pågick kursen Aktivitet och social innovation för studerande som går sitt tredje år på utbildningen. Några av målen i kursen vara att studerande skulle identifiera områden där ergoterapeuten kan skapa social nytta. Studerande skulle även identifiera riskgrupper i samhället samt skapa en idé för hur riskgruppens hälsa kan stödjas i vardagen. Här kommer ett inslag från en av grupperna.

Vår grupp valde personer som sitter i fängelse som fokusgrupp till denna kurs. Dessa människor upplever ofta ett utanförskap i vardagen. Detta beror på det stigma som ligger över det faktum att man sitter eller har suttit i fängelse. För att leva ett meningsfullt liv behöver de flesta människor ha någonting som fyller deras vardag med rutiner, och något som gör att man är en del av samhället. En sådan aktivitet är för de flesta ett jobb, men ett jobb kan vara svårt att få ifall man har en kriminell bakgrund. Det kan också vara svårt att komma ur sina gamla vanor och rutiner när man blir frigiven, och detta kan leda till att man igen hamnar i kriminella kretsar.

 

I fängelsemiljön har vi genom detta projekt fått veta att inga fängelser i Nyland har en ergoterapeut på plats. Detta kan bero på flera orsaker, som okunskap om vad en ergoterapeut kan tillföra till rehabiliteringen av fångar, eller sådant som resursbrister. Att ha en ergoterapeut på plats i fängelset och att ergoterapeuten kunde följa med personen som blir frigiven genom alla frigivningsstadier, kunde hjälpa denna person att bättre anpassa sig till samhället och bättre hitta nya meningsfulla aktiviteter.

 

Okunskap är det största hindret för att ergoterapi skulle utövas i större mängd inom fängelsemiljön. Som ergoterapeuter borde man försöka i större mån ”sälja in sig själv” till dessa sorts anstalter, och på sånt vis bevisa vilken yrkeskunskap vi kan bidra med. Ergoterapi i sig själv är tydligen ett problematiskt ord, vilket vi förstod genom att intervjua två personer som sitter i fängelse. De tyckte att själva ordet ”terapi” gav en dålig klang, och de sade att de ligger ett visst stigma över att gå i terapi. Man kunde tänka på vilka begrepp man använder för att beskriva den verksamhet man utför just för personer som sitter i fängelse.

Denna kurs har gett större insikt för en samhällsgrupp som var ganska outforskad för vår grupps del. Detta gav oss också en unik chans att  träffa och tala med människor vars livssituation har sett annorlunda ut än vår.

Frida, Jeanette, Jessica, Olivia, Victoria