En annorlunda dag på stan, del 2

I kursen Omgivning och delaktighet hade vi en dag då vi fick leva in i den verklighet som en person med en viss funktionsvariation genomlever. 6 grupper begav sig ut på stan och nedan följer fortsättningen av vårt tidigare inlägg, om våra upplevelser från dagen.

“Ibland kändes det att människorna såg förbi en, ingen tittade på mig och min rullstol. Det kändes på ett konstigt sätt som om människorna var på något sätt måna om att deras blick inte ens kom åt mitt håll. Det här är kanske något som många har blivit lärd som barn, att ”inte stirra på handikappade människor”. Jag fick en känsla att jag inte på riktigt var där och kände mig nästan utelämnad.”

Med nedsatt hörsel är det svårt att delta i en diskussion i grupp och man kände sig isolerad och utanför. Vi lärde oss också att man bör vara mycket mer uppmärksam för att inte t.ex. missa sin hållplats då man åker med spårvagn p.g.a. att man kanske missade när ens hållplats “sades” i högtalaren. Vid vissa ställen fanns det inga skyddsmarkeringar vid oväntade nivåsänkningar i ett köpcentrum. Men överlag var människor väldigt hjälpsamma och öppnade dörrar och väntade på att vi i lugn och ro fick gå in och ut ur spårvagn och hissar.

Vi lärde oss att det är väldigt utmattande att gå runt med en rollator på stan med många höga trottoarkanter och trappor överallt som orsakar att man ibland helt enkelt får avstå från vissa aktiviteter p.g.a. hindrande omgivning. Det fanns väldigt få automatiska dörrar vilket enligt oss var en av de största utmaningarna. Det fanns tunga dörrar som man skulle skuffa upp, vilket var svårt med en rollator. Vi noterade också att perioderna trafikljusen lyste grönt var alldeles för korta för att hinna ta sig över vägen. Trottoaren i stan var jobbig med alla kullerstenar och ojämna ytor. Man behövde använda sig av kraft på några ställen för att ta sig vidare och inte fastna. Det blev också långa omvägar för oss eftersom ramperna oftast var placerade längre ifrån ingången än trapporna.

“Det var dock en överraskning hur bra det gick att vara och åka i rullstol och hur snabbt man lärde sig att manövrera den speciellt inomhus. Utomhus var det däremot svårare och man förstod verkligen betydelsen av lutningar, trösklar och grus på gatorna där man sandat, fast man hade assistent. Lutningarna var ofta sådana som man inte annars märker som en vanlig fotgängare.”

Även om vi upplevde det överraskande lätt att röra oss omkring med rullstol stötte vi på en hel del hinder. Detta hände på många ställen där man annars såg att människor med funktionshinder hade försökts ta i beaktande. Till exempel

* parkeringsbetalautomat: glipan där man matar in p-biljetten sitter rätt högt uppe

* självbetjäningskassa i matbutiken: fungerade annars bra men kvittot kom ut så högt uppe att brukaren knappt kunde få tag i det med sina fingertoppar. Dessutom fanns det inte utrymme under kassamaskinen så brukaren var tvungen att sitta sidlänges.

* kan vara bra att ha eget handdesinficeringsmedel eller våtservetter med sig

* många lunchrestauranger har buffetservering vid lunchtid, vilket uppskattas av många. Men för en rullstolsburen kund är detta igen ett klart hinder. Vi valde därför att äta lunch på en restaurang som serverade färdiga portioner till bord.

“Det var ändå trevligt att upptäcka att när allting fungerade bra blev rullstolen bara en liten bisak, enbart ett medel för den ena av oss att röra sig omkring med och allt annat kändes helt normalt – vi var två vänner på en vanlig shoppingrunda i köpcentret.”

Ergoterapi2018