En annorlunda dag på stan, del 1

I kursen Omgivning och delaktighet hade vi en dag då vi studerande fick leva in i den verklighet som en person med en viss funktionsnedsättning genomlever. 6 grupper begav sig ut på stan och nedan beskriver vi några av upplevelserna från dagen.

Den ena gruppen fick pröva på hur det är att ha känselnedsättning i händerna och att använda sin dominanta hand utan fingrar. En av oss hade en hand vars rörelser var hindrade och en hade nedsatt hörsel. Vi fick testa på hur det är att åka buss, åka rulltrappor, besöka olika butiker, använda bankautomat samt äta lunch. Till exempel köpte vi karelska piroger i en matbutik och då fick vi öva på hur det är att använda en tång för att få de karelska pirogerna i en påse. Inköpet blev en utmaning eftersom man var tvungen att använda sin icke dominanta hand och ta hjälp av någon annan person för att hålla i påsen. Det finns även hjälpmedel som kunde underlätta i den här situationen. Men det är viktigt att välja rätt hjälpmedel för personen så inte hjälpmedlet plötsligt blir ett stjälpmedel.

En annan grupp begav sig ut på stan för att testa tillgängligheten för synnedsatta. Vi gick till två olika shoppingcenter men stötte ändå på liknande problem, såsom t.ex. dålig belysning, dåligt markerade trappor och rulltrappor. Att röra sig på en plats såsom ett shoppingcenter är utmanande då det kan komma människor från alla håll. Istället för att vi fick röra på blicken som vi vanligtvis gör så blir vi tvungna att röra på oss helt och hållet för att t.ex. se om det kommer bilar vid ett övergångställe. Det är viktigt att få information på ett annat sätt t.ex. genom ljud.

Tre kvinnor i samma sällskap hoppade på kryckor. Uppseendeväckande, javisst. Och kanske i viss mån också avslöjande – men även vår grupps funktionsnedsättningar var en del av samma skoluppgift. Hur som helst fick vi en del blickar, men få erbjudanden om hjälp, trots uppenbara utmaningar under vår ”dag på stan”. Utmaningar (och i förlängningen säkerhetsrisker) vi stötte på i omgivningen var främst hala golvytor, tunga dörrar, få eller inga sittplatser för att vila, trafikljus som förväntar sig snabba fotgängare och löst grus på de asfalterade trottoarerna. Förvånande var att golvbeläggningen i ett av köpcentren är så uppenbart halt och att så få sittplatser erbjuds. Särskilt det senare skulle vara enkelt att åtgärda och samtidigt tjäna åldringar, gravida och andra med nedsatt rörelseförmåga och kondition. I matbutiken försökte vi handla utan hjälp, vilket innebar att vi försökte ta stöd av vagnen parallellt med att använde en krycka och hoppade framåt på ett (tungt belastat) ”friskt ben”. Svårast var att få bröd/frukt i påsar, hålla balansen och ha koll på kryckorna och vagnen. En stadig vagn med handbroms skulle ha underlättat, för då kunde man lägga vikt på denna i avsaknad av kryckor medan man transporterar varorna och använder händerna till att handla. Denna vagn kunde gärna ha en nedfällbar sits för att kunna vila, då den fysiska belastningen är stor.

Det var en mycket lärorik och rolig upplevelse och vi fick en ny inblick i hur det är att leva med en nedsättning.

Ergoterapi2018