Äldre i samhället

Vi har, i kursen Aktivitet och delaktighet i senvuxen ålder, valt att blogga om ämnet äldre i samhället eftersom det är ett aktuellt tema som dessutom intresserar oss. Vårt fokus ligger på stereotypier och ageism.

Ageism är den tredje högsta “ism” efter rasism och sexism. Begreppet ageism uppfattades ursprungligen av Robert Butler 1968. Butler (1989) förklarade att ageism “är en systematisk stereotypning av och diskriminering av människor eftersom de är gamla”. Det påpekas också att äldre individer uppfattas mindre positivt än de som är yngre. I västvärlden drar vi gränsen vid 65 års åldern och då definieras man som äldre. Man lever alltså en stor del av sitt liv som äldre. Gruppen “äldre” kan inte ses som en homogen grupp eftersom det finns stora skillnader mellan en 65-åring och en 75-åring samt mellan en 80- och 90-åring. Den kronologiska åldern kan däremot vara begränsande eftersom personens ålder behöver nödvändigtvis inte relatera till dennes egentliga åldrande.

En typiskt stereotypi gällande äldre är att Universal Design endast behövs för äldre och funktionsnedsatta och därför blir dyrt för samhället. Sanningen är att Universal Design ger nytta till alla i samhället. Om alla byggnader och tjänster skulle byggas enligt UD-principerna från första början skulle det i längden bli kostnadseffektivt för samhället.

Med hjälp av olika slags institutioner och organisationer kan man motarbeta negativa stereotypier och diskriminering av äldre. Ageism borde diskuteras i samhället på precis samma sätt som rasism och sexism. Det händer här och nu.

/Anna Herler, Heljä Anttila, Ida Edberg & Ronja Friman