Aktivitetsanalys – vägen tillbaka till välmående och delaktighet
March 16, 2018
Då en person upplever obalans och någon sorts problematik i sin vardag eller i ett specifikt aktivitetsutförande är det viktigt för en ergoterapeut att försöka förstå sig på, och på ett effektivt sätt kunna göra en bedömning av situationen. Vilka faktorer är det som påverkar personens förmåga att utföra något och vilket är hens engagemang i utförandet? Vilka möjligheter eller svårigheter, betydelser och terapeutisk kraft finns i själva aktiviteten? Allt det här är möjligt att utforska med hjälp av aktivitetsanalys.
Det finns tre typer av aktivitetsanalys. I aktivitetsanalysen, som är ett naturligt sätt för en ergoterapeut att titta på aktivitet, ligger fokus på själva aktiviteten och på vilka sätt det är möjligt att utföra den. Vilka möjligheter aktiviteten har, sammanhanget i vilket aktiviteten kan utföras och vilka betydelser den tillskrivs är också sådant som bedöms i analysen. I den teorifokuserade aktivitetsanalysen, som också den har aktivitet i centrum, utgår man från ett teoretiskt perspektiv då man försöker förstå vilka eventuella svårigheter som finns och vad vi som ergoterapeuter kan göra. Den tredje typen är aktivitetsbaserad aktivitetsanalys och här ligger fokus på personen. Det handlar huvudsakligen om att se på hur personen aktivt engagerar sig i det hen gör, och få en uppfattning av vad det är som personen upplever som meningsfullt. Därefter tittar man på själva utförandet och försöker hitta eventuella faktorer som gör det svårt för personen att vara så engagerad och delaktig som hen egentligen kanske kulle vilja vara.
När man gör en aktivitetsanalys så är det alltid på personen och aktiviteten i förhållande till den omgivning eller det sammanhang där allting händer. Inom aktivitetsanalysen delar man in sammanhanget, eller kontexten som det också kallas, i en yttre och en inre kontext. Till den yttre hör den sociala, kulturella och fysiska omgivningen som personen finns i medan den inre kontexten handlar om faktorer såsom ålder, kön och motivation.
De tre analysmodellerna kompletterar varandra och ger ergoterapeuten en helhetsbild. Då man har gjort en aktivitetsanalys är det dags att börja fundera över vilka som är det bästa åtgärderna för personen i sin terapi. Ofta kan det handla om att på olika sätt ”göra om” och anpassa en aktivitet så att nivån bättre passar ihop med personens egna förmågor. En aktivitet som har anpassats på rätt sätt ger personen möjlighet att få känna att hen klarar av den och för med sig känslan av delaktighet och välmående.
Päivi, Katarina, Sabina och Annalena
Ergoterapi2017
« Previous post Next post »
