Aktivitet och att vara aktiv – innehållet i vår första kurs i ergoterapi
Inom ergoterapiutbildningen har läsåret 2018-2019 kommit igång med full kraft och vi inleder redan vår andra period. Det betyder att det igen är dags att låta er läsare ta del av vår vardag i Arcada här via bloggen! Nya studerande har påbörjat sin utbildning och och därför passar det bra att bloggen börjar med hälsningar från deras första kurs, grundkursen i ergoterapi.
Under den första perioden har vi lärt oss om aktivitet och vad det innebär för oss människor att vara aktiva. Vi har bl.a. jobbat med vad som är det centrala i de val av aktivitet människor gör. ”Val av aktivitet” handlar om vilka aktiviteter och varför vi väljer att göra dessa aktiviteter. Det finns många faktorer inom ”val av aktivitet”, dvs varför människor väljer att göra det de gör. De vi tycker är mest centrala är: erfarenhet och bakgrund, livscykeln, olika trender i dagens samhälle, personens olika behov, sammanhang och ekonomiska möjligheter.
Vi engagerar oss i aktiviteter som känns meningsfulla/värdefulla för oss. För att nå “flow” under aktiviteten får aktiviteten inte vara för lätt eller svår, utmaningar i aktiviteten och personens förmågor måste mötas. För att bli engagerad behövs motivation. Motivationen kan komma inifrån (från oss själva) eller utifrån (omgivningen, konkreta mål). En av de utmaningar som ergoterapeuter har är att hitta de aktiviteter som engagerar personer.
Vi vill att personer skall känna välbefinnande i aktivitet. För att nå välbefinnande i aktivitet behövs en känsla av sammanhang, trygghet, kontroll samt möjlighet att påverka och utvecklas. Då alla fysiska, psykiska och sociala grundbehov är i balans påverkas välbefinnandet i aktiviteten positivt, vid obalans negativt. Inom ergoterapin är hälsa inte samma som välbefinnande eftersom man trots sjukdom kan uppnå välbefinnande. Grundläggande komponenter för välbefinnande är aktiviteter som för utföraren är betydelsefulla och meningsfulla. För en känsla av välbefinnande behöver personen också uppleva att hen är delaktig i aktiviteten. Man kan nå olika nivåer av delaktighet i en aktivitet. Man behöver ha en subjektiv känsla av engagemang, kontroll, jämlikhet och delaktighet i sin aktivitet för att må bra. Delaktighet kan möjliggöras på makro-, meso- och mikronivå, vilket innebär delaktighet på samhällelig nivå (makro), personlig nivå (mikro) och i närmiljön där person möter samhället (meso).
Allt görande sker i ett visst sammanhang (= kontext). Kontext kan präglas av biologiska (ålder, kön, dygnsrytm), fysiska (väder, landskap, infrastruktur, tillgänglighet), psykologiska (livserfarenheter, personlighet) och sociala (normer, lagar, ekonomiska möjligheter) faktorer. Kontextet i sig kan vara möjliggörande eller hindrande beroende på hur de olika faktorerna samverkar.
Ergoterapi ,2018