Glädje och framtidstro under vårens examensceremoni

June 20, 2016

Fredagen den 17 juni var det fest i Arcada-huset, då vi firade 123 examinander under vårens examensceremoni. Festen ordnades på stora torget och på programmet stod tal, gratulationer och musik.

Examinandernas hälsning framfördes den här gången av förstavårdaren Alexander Påhls. Vi är glada över att få publicera hans inspirerande tal här på bloggen, så att också de som inte kunde delta i examensceremonin får ta del av det.

Ett stort grattis till alla nyblivna proffs inom social- och hälsovård, idrott, företagsekonomi, turism, teknik, kultur och media!

Examinandernas hälsning under examensceremonin 2016, förstavårdare Alexander Påhls:

Ärade rektor, inbjudna gäster, föräldrar och framför allt, nyblivna alumner!

A question to the alumni, does this day feel like an end to a story or like the beginning of a new one?
Let me tell you what I feel, and what I felt when I wrote this speech.
Well, I felt panic and despair because I didn’t know what to write.
But thinking back on our time at Arcada I felt nothing but joy and appreciation over the things I’ve learned about my profession, about myself and about life in general.

This day definitely isn’t an end to a story, I will not have that! It’s more like a “to be continued”, like the season finale of a good series. Of course it’s sad that the season is over but you know there is more good to come!

There can’t be a “to be continued” without a story so I’ll tell you some parts of mine. I won’t tell you all because, well… What happens at Werket stays at Werket.

2012 flyttade jag ner från landsbygden i Pampas. 20 år gammal, motiverad att börja studera, och väldigt nervös över det drastiska miljöombytet.

Jag minns ännu fragment av första veckan i Arcada, hur tråkiga och omotiverande några av de första allmänna föreläsningarna kändes, hur snabbt vi fann varandra i klassen och hur vi redan då hittade på saker tillsammans efter skolan.

Ganska snabbt började vi dock läsa sådant som jag kommit hit för att lära mig, akutvård. Efter detta rullade det bara på och blev roligare och mer intressant ju längre studierna fortgick. Jag blev också föreningsaktiv i HoSKen som är en av våra studerandeföreningar och dess verksamhet tog upp en bra del av min fritid.
I skolan blev kurserna mer avancerade och därmed mer intressanta och vi började ha praktikperioder ute på sjukhusen.
Jag kan berätta att det var lätt att hålla sig från skratt när man första gången skulle vårda en patient och prata finska, både språket och vårdandet var nytt för mig då.
Jag minns att jag inte alls var glad när jag förstod att nästan alla praktiker skulle gå på finska, så var det bara. Men detta började också småningom gå lättare och man började inse hur lätt det är att uppnå saker med rätt motivation och en lagom hård spark i baken.

Och så, bara sådär har fyra år gått. Och här står jag och håller tal. Det känns som att det gick så konstigt snabbt mitt i allt.

Som en annan, aningen mera känd, finlandssvensk Alexander brukar göra så har jag tre saker som jag vill lyfta fram från dessa fyra år och från min egen story. Saker som jag håller viktiga.

För det första. Vänner. Efter fyra år känner jag och mina klasskompisar varandra utan och innan. De är människor som man kan prata med om nästan vad som helst och värda sin vikt i guld. Jag vet att många av er här i salen känner likadant. Försök sträva efter att hålla kontakten med dina vänner för troligtvis sprids dom över världen och knappast kommer så många av oss bo så här nära varandra i framtiden, jag tror att ni alla från Byholmsgränden står inför den största omställningen!
Dra också nytta av alla kontakter du skapat under den här tiden. Många av de bekanta du lärt känna, kanske via någon förening eller som bordskamrater på någon sitz, jobbar inom helt andra branscher och kan saker du inte helt bemästrar. Utnyttja detta. Hjälp varandra för tillsammans är man alltid mycket starkare.

För det andra. Tänk hur mycket just du har växt som människa, tänk tillbaka på vårt första år. Efter gymnasiet och militären kände jag mig vuxen, rentav mogen. Efter fyra år i Arcada förstår jag att jag ännu inte blivit det. Det har krävts en hel del för att nå den insikten.
Kom också ihåg att livet alltid inte går som i Strömsö, men det är okej. Man lär sig minst lika mycket, om inte mer, när något skiter sig. Jag tvivlar inte en sekund på att det blir vettigt folk av oss också!

För det tredje. Möjligheter. Arcada profilerar sig som Högskolan för livet. Vår lärandeprocess slutar inte här, den är livslång. Det ni har fått i den här högskolan, förutom ett yrke, är de redskap som behövs för att kunna göra vad Ni än vill. Många av oss kommer jobba inom sin bransch i flera tiotals år, andra kommer studera mera, läsa en master eller kanske ett helt annat utbildningsprogram. Någon kanske återvänder till Arcada som lärare. En tredje kanske sticker till Bali, solar på dagarna och står bakom en bar på kvällarna. Och vet ni vad det bästa är? Om det inte känns helt rätt går det alltid att ändra sig!

Today is our day. We are here to celebrate our past four years, what we have achieved and what we have become. We have all grown as individuals, we have learned so much, we have made friends for life! Our story does not end here, it has only just begun!

Finally I would like to thank our teachers for sharing their knowledge with us and for helping us when needed. You have truly done a great job!
Hoskeiter! HanSeiter! Commedianer and all you other students. Thank you for making these the best four years in my life!

Enjoy this day, enjoy the summer and enjoy the champagne later on.

My friends, happy Graduation!

Thank you.